Vett och etikett i facebookgrupper

Gott folk, nu är den äntligen här!

VADÅ kanske du undrar. Och du kan vara helt lugn, för det ska jag tala om alldeles strax. Först ska jag bara tala om att jag lägger extremt mycket tid på att irritera mig på människor på internet. Faktum är att jag lägger så ER-BARM-LIGT mycket tid på att gnissla med tänderna när jag är inne på Facebook så det kan du bara inte ana. Det är sant!

Så vad är det då jag har problem med?

Vanligtvis är det brist på vett och etikett i Facebookgrupper jag stör mig på. Och nu menar jag inte den självklara typen av idioti som vanligtvis uppstår typ i grannsamverkansgrupper när folk tipsar varandra om mystiska skåpbilar och misstänkta majblommeförsäljare i området och uppviglar till våld och rasism, nej. Inte heller menar jag rasistiska vattenhål där troll samlas för att beskylla Sveriges migrationspolitik för allt som har gått snett i världen eller humorgrupper där folk delar klipp på någon kille som begår humor genom att ta på sig en peruk och låtsas vara tjej.

Nej, nu menar jag den typen av irritationsmoment som inte görs med avsikten att irritera men som ändå är SUPERIRRITERANDE för den som befinner sig i den omedelbara digitala närheten.

För att råda bot på detta kommer därför här min alldeles egenskrivna manual till hur (jag tycker att) man bör bete sig när man är med i en grupp på Facebook. Ja, det är sant! Pris ske gud osv. Manualen baserar sig på mina personliga uppfattningar, flera större gruppers gruppregler och empiriska studier av kanske fyra miljarder facebookbråk/subtweets och bittra sms. Ta därför eventuell raljans med en nypa salt och känn dig fullkomligt fri att skita i det jag skriver. Det är ett fritt land osv.


1. Läs gruppreglerna och följ dem

Alla grupper är startade av någon som hade en vision om hur gruppen skulle vara och vad den skulle användas till. Ofta finns det regler som ska följas, kanske i ett fastnålat inlägg. Läs dessa! Gillar du inte reglerna kanske det finns någon annan grupp som passar dig bättre, eller så kan du starta en egen grupp med regler som passar just dig. Tyvärr är det många som blandar ihop Facebookgrupper med demokratiskt styrda institutioner där alla har en röst om hur man ska få göra i gruppen och så kul är ju det tyvärr inte. Skaparen bestämmer över gruppen och har alla möjligheter att kicka ut den som inte sköter sig.

Så, istället för att göra inlägg av typen Om det här inte passar gruppen så får admin ta bort  kan du läsa gruppreglerna en gång till och själv försöka lista ut om ditt inlägg är off topic eller inte. Annars blir det massa extraarbete för gruppadministratörerna och det är inte så himla trevligt att lämpa över det på någon annan.

2. Sprid inte saker utanför gruppen

Skärmdumpa inte sånt andra skriver för att sprida utanför den slutna gruppen och särskilt inte i grupper där detta tydligt framgår av gruppreglerna. Det här kanske inte är en helt vedertagen regel med tanke på hur mycket på internet som verkar gå ut på att håna andra, men gör det bara inte.

Jag såg någon som hade ställt en intim fråga om hemorrojder i en mammagrupp och fått sin fråga spridd över halva internet för att hon hade valt att posta en bild på det hon undrade över. Visst, det kanske inte var helt konventionellt men stackars mamma som valde att svälja sin stolthet i desperation efter ett svar bara för att omedelbart bli viral och idiotförklarad. Kul. Det kan vara jättelockande att skärmdumpa någon som har skrivit något dumt eller korkat men det är också lyteskomik, oavsett om man blurrar namnet eller inte.

3. Google is your friend

När du vill ställa en fråga för att få hjälp med något, fundera då först på om det är något du direkt kan få svar på med en enkel googling. Vid enklare faktafrågor, typ vad kostar den här grejen eller var kan man köpa den,  tar det ofta max 4 sekunder att ta reda på svaret helt själv.

När du investerar dessa fyra sekunder i din egen nyfikenhet innebär det samtidigt att okända snällisar på andra sidan internet slipper göra sökningen åt dig bara för att du är lat. Det är vad som annars kommer att ske och det är lite halvignorant och ego att avkräva andra på sådana grejer. Dessutom är det helt galet opraktiskt. Google is your friend!

4. Använd sökfunktionen i gruppen

När du undrar över något där det finns ett svar men du inte hittar det du söker på genom en sökmotor, testa sökfunktionen i gruppen du är med i. Sannolikheten är ganska stor att någon har undrat samma sak som dig tidigare. Många stora intressegrupper har nämligen funnits ganska länge och där i finns enorma sökbara kunskapsbanker bestående av tidigare inlägg man kan söka igenom via både dator och telefon  (även om telefonfunktionen ofta är klart sämre, det ska jag medge).

Vadå, får man aldrig fråga något någon har frågat förut kanske du tänker då? Jo, det är klart att man får. Det här är bara mina tankar kring det, den dagen mina tankar blir lag kommer jag att tänka betydligt djärvare grejer. Det jag menar är bara att det ibland blir väl mycket upprepningar och upprepade funderingar kring faktafrågor som har besvarats en miljon gånger tidigare. Dessutom blir folk trötta på att lägga tid och energi på att hjälpsamt och noggrant svara samma sak på samma frågor om och om igen.

Jag är med i grupper där vissa frågor återkommer massor av gånger varje dag och det blir så vansinnigt tradigt att saker upprepas gång på gång på gång. Nästa gång jag ser någon fråga vilka växter passar i ett badrum i någon av mina växtgrupper eller Hur använder man den här superduperpopulära syraprodukten i Den Stora Beautygruppen kommer jag eventuellt att sula ut datorn genom fönstret. 

Så testa sökfunktionen. Hittar du gamla trådar om precis det du undrar över eller någonting i närheten? Bra, skriv där! Då når du alla som tidigare svarat och kan enkelt ställa följdfrågor. Dessutom sparkar du dessutom liv i tråden igen så att den syns längst upp i gruppflödet vilket innebär att fler kan ta del av den.

Såhär kan du göra för att söka i grupper

Använder du tex iphoneappen Groups som är en underapp till Facebook kan du skriva in ditt sökord i förstoringsglaset som finns på gruppens startsida


Och har du inte har appen kan du skriva gruppnamnet och ditt sökord i det vanliga sökfältet där man vanligtvis söker efter kanske grupper eller personer. Den här sökfunktionen är dock rätt risig och sökresultaten är få, men du kan ju alltid testa.


Sitter du vid en dator kan du använda förstoringsglaset till höger i bild, under gruppens banner. Att söka via dator funkar absolut bäst för då hittar du mer eller mindre alla inlägg som har skrivits som innehåller sökordet.

ska%cc%88rmavbild-2017-02-27-kl-09-43-23

5. Undvik att använda gruppen som din egen megafon

Många populära facebookgrupper har hundratals eller till och med tusentals medlemmar. Dessa grupper är till för alla medlemmar, men alltför ofta ser jag folk som tar över och använder dessa utrymmen som sina egna, på andra medlemmars bekostnad.

Så här tänker jag: Dela gärna med dig av dig själv och ditt intresse någon gång då och då, det är det trevligt och oftast det grupper går ut på. Men, gör det inte genom att starta flera nya trådstarter om dig själv varje dag. Om du vill lägga upp flera selfies, krukväxtbilder eller uppdateringar varje dag så kanske det är ditt eget konto du bör använda. Starta ett eget till ditt specialintresse vet jag, det är det många som gör!

Varför?

För att det tyvärr aldrig finns någon som bryr sig lika mycket om dig själv som du gör. När du använder flödet som en megafon för att starta egna nya trådstarter varje dag eller till och med flera gånger varje dag så spammar du dessutom flödet så att andras inlägg försvinner. Det är irriterande. Det finns dessutom gott om andra sätt att vara aktiv i en facebookgrupp, för ofta är det ju det det hela handlar om. Att man brinner för det gruppen handlar om och blir helt uppslukad. Du kan tex gilla och kommentera andras inlägg. Sök reda på gamla inlägg om det du tycker är intressant eller starta nya inlägg som uppmuntrar till diskussion, interaktion och samtal. Det gynnar resten av gruppen och alla gillar att få en fråga då och då.

6. Hejda bråkimpulsen en stund

Många facebookgrupper ballar förr eller senare ur. Nästan alla faktiskt. Jag vet inte vad det beror på, men det är som att folk blir besatta av att bråka så fort de hamnar framför ett tangentbord istället för ett fikabord på jobbet. Det är lätt att gå på offensiven när någon säger något man uppfattar som otrevligt eller obildat, jag vet. Men ganska ofta blir det trevligare om man ställer följdfrågor eller försöker förstå innan man går full blown bråkstake i kommentarsfältet. Det kan ju faktiskt vara så att det är man själv som har missförstått. Eller att personen som skrev det där formulerade sig illa. Eller kanske hade hen helt fel, men går att resonera med? Ja, du fattar.

Så, välj det snälla sättet att tänka och försök förstå. Vänta kanske en följdfråga innan du är går full blown rövhatt på den du tänker är en idiot. Och om drevet redan igång? Ja då kanske du kan låta bli att hoppa på. Det är lätt att vilja förfäras över saker andra redan förfärar sig över men för den som sitter i den mottagande ändan kan ett drev bli förödande, oavsett om den förtjänar det eller inte.  Om 10 personer redan har kommit med den kritik du tänker komma med kanske du kan hejda dig. Ofta handlar klavertramp om missförstånd, okunskap eller klumpighet snarare än ren ondska.

SLUT PÅ MANUAL


 

Har jag missat något eller tycker du att jag har fel?

Skriv gärna en kommentar!

Om att blogga och vara anställningsbar.

Ända sedan jag började spendera tid på sociala medier har jag fått höra att internet är farligt och att öppenhet och transparens kommer att sätta käppar i hjulet för mig. Och visst förstår jag poängen i det. Framförallt så förstår jag att jag som tolvåring fick höra att jag inte borde chatta med främmande killar i passagens chattrum. Jag förstår att man i internets barndom var mer restriktiv med sina personuppgifter och framförallt varför det fortfarande finns skäl att göra det som barn och tonåring.

Däremot så slutar inte de goda råden, tipsen och oron att komma fast jag är 27 år gammal och både har erfarenhet, (snart) en examen i ämnet samt ett hyfsat välfungerande sunt förnuft. Jag får höra att jag borde passa mig för vad jag skriver eftersom att jag kommer ha svårt att få jobb när jag ger mig ut på arbetsmarknaden. Att mitt sätt att skriva på internet kommer att sabba min framtid.

Men vet ni vad? Det är jag helt övertygad om att det inte kommer att göra.

Jag gör hela tiden avvägningar gällande vad jag lägger upp för allmän beskådan och vad jag låter bli. Ibland blir det fel. Ibland känns det inte bra i magen. Ibland råkar jag oavsiktligt göra någon ledsen. Då tar jag åt mig och tänker extra noggrant till nästa gång. Men faktum är att jag tro det eller ej faktiskt ÄR medveten om att det jag skriver kan läsas av vem som helst. Min blogg och mitt twitterkonto kan läsas och hittas av alla, oavsett om dessa personer råkar vara arbetsgivare, släktingar, svärföräldrar eller gamla ragg. Om det stör mig? Inte nämnvärt. Om det stör andra? Otroligt.

20131009-215237.jpg

Jag har nästan hela mitt liv känt mig tyngd av att vara utåtriktad. Jag har blivit satt på plats i skolan, utfryst från gemenskaper och aldrig riktigt känt att jag har passat in. Därför är det skönt att känna att jag äntligen har hittat min plats. Ett forum där jag kan vara öppen om orättvisor, kroppsliga besvär och skämmiga ämnen som lätt glöms eller göms bort. Att jag kan göra mitt för att få vara med och normalisera en ton och en agenda som idag känns besvärande för många. En plats där jag får otroligt mycket uppskattning för mitt sätt att skriva och vara.

Ändå så får jag höra att mitt sätt att uttrycka mig är olämpligt. Att mina val av bloggämnen gör folk i min närhet obekväma och arga. Att min blogg inte är lämplig för barn. Och vet ni vad? Det kan jag leva med. Jag fattar att alla inte tycker att det är kul eller begripligt när jag skriver MUTTA i versaler. Men så länge jag inte sårar, förtrycker eller hänger ut någon så tycker jag att det är okej att jag snackar PMS, föräldraskapets vedermödor, könsord, orättvisor och kroppsliga skojigheter.

Jag VILL snacka obekväma saker! Jag vill kunna trolla med ord, oavsett om riktningen är åt det poetiska eller det stötande hållet. Mina budskap är harmlösa och att förpackningen inte passar alla varken kan eller vill jag göra någonting åt. Det finns mängder av bloggar, twitterkonton och liknande som har en ton som är harmlös, god, vacker eller formell. Eller alltihop. Läs dessa istället. Min målgrupp är inte hela världen och jag har därför heller inga förväntningar på att folk i min närhet SKA läsa min blogg. Läs en bok eller något annat istället om mina ord får det att krypa under skinnet på dig.

Skulle någon arbetsplats var jag är intresserad av att arbeta i framtiden hitta min blogg och på den grunden tycka att jag är oanställningsbar så har jag bara en sak att säga.

Er vill jag inte jobba hos.
Och det är your loss, för vet ni vad?

Jag är jävligt bra på det jag gör.

Skamlös selfie

PS: Har de facto lyckats twittra mig till både fästman, barn, praktikplats, samarbeten, bostadsbyte och en himla massa vänner. Så att internet skulle förstöra mitt liv? Nja.

PS 2: Det går alldeles utmärkt att anställa mig efter att ni läst den här texten.

Gå in på fliken ”anställ mig” så hittar ni både kontaktuppgifter och länk till linkedin där. Jag är en kreativ jävel som är grym på muntliga presentationer, wordpress, b2c-kommunikation, tugget på sociala medier och att ta med kaka till fredagsfikat.

Jag älskar sociala medier.

Idag är jag lite nykär. Föremålet för kärleken är några av de bloggläsare som gick med i den föräldragrupp jag startade för några veckor sedan. Vi träffades idag på stadsmuseets barnavdelning tillsammans med knytisfika, knoddar och en himla massa avbrutna samtal. Det var supertrevligt och fint att äntligen få ansikten på många jag varit internetkompis med i eoner av tid.

Jag gillar de möjligheter mina internetkanaler ger mig och jag blir lite förundrad varje gång människor avfärdar internet som någonting som sker vid sidan av livet och någonting som är på låtsas. Någonting som är på låtsas på ett dåligt sätt och som tar tid från det där som är ”på riktigt”. Inte sällan hör jag att sociala medier gör en osocial eftersom att en ju bara sitter framför en skärm hela dagarna.

På vilket sätt då? Jag har aldrig varit så social som jag är just nu. Oavsett hur jag mår eller vilken typ av stöd/pepp/umgänge jag behöver så kan, med mitt jättenätverk, få det på nätet. Av folk jag känner eller inte känner. Jag har ett stort nätverk med människor jag träffar utanför internet också, men det nätverket hade verkligen inte varit så stort som det är idag om jag inte hade börjat någonstans.

Jag, som är lite reserverad och obekväm med tanken på att mingla med okändingar, tycker att det är fantastiskt bekvämt att kunna börja så fröet till en bekantskap bakom en skärm och ett tangentbord. Fungerar det där så fungerar det mest troligt i verkliga livet också. Folk kan avfärda sociala medier som trams men hade jag inte varit just social på sociala medier så hade jag inte känt många av mina bästa vänner, jobbat med det jag gör, träffat min fästman eller fött mitt lilla barn.

Kritiken består ofta i att det som händer på internet inte speglar verkligheten, men det håller jag inte med om. Visst, instagram och facebook svämmar över av feelgood-statusar om härliga gymbesök, goda frukostar och fin inredning, men so what? Visst finns det mycket pynt, krimskrams och förskönade bilder som cirkulerar omrking men internet öppnar ju i stor grad också upp för diskussion, medvetandegörande och samtal om sådant som kanske aldrig får luftas annars. Tankar om förtryck, diskriminering, tabun och liknande saker. Min totala kroppschock efter graviditeten vet jag inte riktigt hur jag hade tampats med om jag inte hade kunnat lufta den med andra förvirrade och nyförlösta kvinnor som också undrade vad fan det egentligen är som händer med kroppjäveln såhär efter en dräktighetsperiod.

Jag hade förmodligen inte varit så medveten som jag känner att jag är nu, om jag inte hade hängt på sociala medier. Jag hade inte lärt mig många av de saker som mina riktiga eller mina låtsasbekantskaper faktiskt har lärt mig. Många människors perspektiv jag kan ta del av online hade jag aldrig fått ta del av och jag hade nog kort sagt varit mycket mer inskränkt, fördomsfull och obildad om jag inte hade fått ta del av den smältdegel av kunskap, kärlek och livsöden som internet är. Dessutom hade jag nog inte förstått hur lite jag vet och hur mycket det fortfarande finns att lära. Bara en är källkritisk och tar informationsflödet med en nypa salt så finns det otroligt mycket att lära sig.

Så sluta upp med den där uppfattningen om att internet är på låtsas och att sociala medier är osocialt för det är FEEEL! INTERNET ROCKAR FETT YEAH *använder häftig internetmerch och gör coola tecken i luften* *går ned i spagat* *slickar på mattan*

Hursomhelst.

Efter den pirriga och härliga dejten tog vi en promenad hem. Av någon anledning av Göteborg bestämt sig för att leverera riktigt kanonväder såhär i slutet av november, så vi tog vägen förbi Göta älv och tittade på båtar, kranar och vatten. Sen gick vi hem och julpyntade skiten ur den lilla lägenheten, åt Janssons frestelse och kramades.

20131130-215907.jpg

 

Liten sol-i-ansiktet-bekymrad ettåring.

20131130-215944.jpg

Nu ska jag dricka vin och virka. Puss!