Om det här att man får räkna med att några kanske föder i bilen

Förlossningen av mitt första barn tog nästan trettio timmar. Trettio olidligt långa och outhärdliga timmar där det nästan hela tiden fanns en barnmorska i närheten som kunde hjälpa till och förklara varför det gjorde så ont. Som kunde ge mig smärtstillande mot den brutala smärtan jag inte kunde värja mig mot och som jag inte förstod hur jag skulle kunna stå ut med ens en värk till. Som kunde finnas där och förklara för min sambo vad det var som pågick eller hur han kunde hjälpa mig genom det.

Änglarna till barnmorskor och sköterskor bar mig in till toaletten när jag behövde kissa eftersom jag inte kunde stödja på benen. De gjorde små minismörgåsar med flera olika sorters pålägg när jag behövde äta men inte hade någon aptit. När jag omedelbart kräktes upp minismörgåsarna gjorde de jordgubbsmilkshake med glass som jag kräktes upp även den. Då fick jag näringsdropp medan de städade undan mina spyor. De peppade mig, smekte min rygg, satte upp mitt hår, kom med isvatten, baddade min panna med kalla handdukar och svarade på alla frågor vi hade.

När det var dags att krysta var det fullt av folk i rummet. Jag var så trött och utmattad att jag nästan inte orkade mer. Jag kände inte några krystvärkar utan bara en diffus, konstant och överväldigande smärta. Jag grät, skrek, hade panik och ångest. En undersköterska kom och fick som enda uppgift att vara min motståndare i en dragkamp om ett lakan med två knutar på, det för att jag skulle fatta hur jag skulle göra när jag behövde krysta.

När barnet väl kom ut fanns de på plats för att lugna mig, sy igen mina skador och ta hand om mitt barn. Jag fick ligga kvar i sängen där mitt barn hade fötts medan de vårdade mig i lugn och ro. Jag fick upp mitt barn på bröstet efter några sekunder och fick i lugn och ro börja bearbeta det absolut sjukaste och våldsammaste jag någonsin hade varit med om i hela mitt liv. Det kändes först och främst som ett stort trauma. Visst, jag hade fått en liten bebis men precis efteråt så var det inte känslor av kärlek och fullkomlighet jag kände utan en massiv skräck och chock inför vad jag precis hade varit med om.

De guidade mig igenom det jag aldrig hade fixat på egen hand och jag kan för mitt liv inte förstå hur jag skulle kunna ha genomfört detta i en bil, under snabba krystvärkar helt utom min kontroll. Nu är jag förmodligen en av de kvinnor som hade hunnit in till förlossningen med god marginal även om jag hade behövt åka bil en timme eller två eller tre. Men vad är tanken med alla dom som inte gör det? Det är ju ingen nyhet att många förlossningar, framförallt för omföderskor, går väldigt fort?

Nu gick det förhållandevis väl för Emma från Sollefteå som födde sitt andra barn i en bil här om dagen. Iallafall om man med väl menar att det hela skedde under ovärdiga förhållanden helt åt orimlighetens gränser. Barnet föddes friskt men hon tvingades ändå föda sitt barn i en fucking bil och när hon blev intervjuad efteråt satt hon och grät över att upplevelsen var så hemsk. Ändå är mångas uppfattning ändå att förlossningen gick just bra.

Jag. Kan. Inte. Förstå. Det.

Nej jag kan faktiskt inte förstå att man lägger ned förlossningsavdelningar och sparar in på vård man vet att det alltid kommer att finnas ett behov av. Jag kan inte förstå att man, även i storstadsregioner, tycker att man ska genomföra merparten av förlossningen hemma. Jag kan inte förstå att det på många ställen i vårt land är tänkt att man ska behöva åka bil flera timmar för att ens kunna ta sig till en förlossningsklinik. Jag vet att det som händer i Sollefteå inte är något nytt utan att det på många ställen, tex i Västerbottens inland, är såhär sedan för alltid men det är ju bara ännu sjukare.

Jag kan inte förstå att man vågar kalkylera med så riskabla grejer som förlossningar ändå är och jag kan inte fatta att vi kommer att behöva vara med om att kvinnor eller bebisar dör till följd av det här, trots att vi bor i ett land där det finns alla möjligheter att få högkvalitativ vård. För dö kommer någon att göra om det ska vara på det här viset, det är bara en tidsfråga.

Ovärdigt är vad det är. Fy fan.

 

 

Reclaima bibblan

Jag skrev lite kaxigt på Instagram igår att jag nog inte skulle köpa något på bokrean eftersom jag ändå är på biblioteket ett par gånger i veckan. Det påståendet lyckades jag stå för i ungefär en kvart då jag redan en kort stund efteråt köpte på mig ett gäng barnböcker på Ica Maxis bokrea, däribland min gamla barndomsfavorit Hattstugan av Elsa Beskow.

Och JA, jag vet att den innehåller aga men det är ju trots allt fiktion. Jag har diskuterat detta länge med mig själv, om man kan läsa om barnaga för barn, men det måste man ju kunna eftersom det trots allt är fiktion. Väldigt uppenbart fiktion dessutom, ungjävlarna bor ju i en hatt! Den är så finurligt skriven på rim och jag älskade när min mamma läste den för mig när jag var liten så vi bestämmer här och nu att antalet förvärvade trauman av att läsa Hattstugan förmodligen är lika med noll.

Var var jag? Jo, bokrea. Idag var jag inne i stan igen för att byta till mig några sticklingar och då råkade jag ramla in på akademibokhandelns rea där jag köpte några jag länge spanat på till mig själv. Det blev bland annat I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv och Kära Liv och Caroline av Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Kanske köper jag några fler imorgon eftersom böcker är det finaste och bästa jag vet.

Men tillbaka till bibblan. Det känns fint att få ha återerövrat den samhällsinstitution där jag mer eller mindre bodde som barn och tweenie. Allt finns ju där! Och med all teknik finns det ännu mer att få ut av det. Bibblan har liksom levlat sen man var liten. Man kan reservera och beställa böcker från andra bibliotek i telefonen och få ett sms när de har kommit in, man kan ladda ned E-böcker och ljudböcker direkt online och söka på titlar för att se vad som finns hemifrån. Så himla fint.

Jag hoppas verkligen att mina barn får samma relation till böcker och läsning som jag själv har och hade som barn. När jag var 10-11 lånade jag kassar med böcker varje vecka som jag slukade. Det gör jag nu med, fast åt barnen. Varje fredag när båda två är hemma går vi till stadsbiblioteket och lämnar igen förra veckans kasse och fyller en ny. Helt gratis.

Och ja, kanske är jag en debil kretin som lite casual tipsar om en av världens äldsta samhällsfunktioner som vore den en nyhet, men jag vill ändå göra det!

Mitt bokreatips för i år får alltså bli följande: Köp ingenting och gå till biblioteket istället. Och om du ändå måste köpa någonting, köp någonting med barnaga i.

Kram!

Nej nu får det fan vara nog!

Ser ni vilken mustig rubrik jag har dragit till med? Den lovar mycket, det gör den. Tyvärr har jag inte sådär gravallvarliga grejer jag vill berätta, utan jag ville mest bara slå näven i bordet och rasa över en baksidestext jag läste på ett gräddfilspaket idag. Där stod ett recept på en salsa som innehöll följande: Päron, gräddfil och fänkål.

ALLTSÅ FÖRLÅT, men någon jävla bortre gräns måste det väl finnas på vad man får lov att kalla saker. Det är som det här med att allt man kör i en mixer är en pesto, oavsett vad den innehåller.

Nu står det visserligen så här på Wikipedia (även känd som all kunskap och trivias urmoder):

Salsa är det spanska ordet för vilken sås som helst, och betecknar ibland även i svenskan andra, gärna exotiska såser. För den som använder denna utökade betydelse är salsasås en tautologi.

Så visst, i en oerhörd bred mening kan man väl få det till att fänkål, päron och gräddfil är en sås MEN JAG TYCKER INTE OM DET. Det gör jag inte.

1154ee20-be99-4bdf-ae1d-3120e2fad6b7

Bild från arla.se. HÄR är förresten receptet på ”salsan”, om någon blev sugen av denna lilla såsrant.

Frågor och svar

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg där ni ställde massa frågor i kommentarsfältet. Nu har jag tagit mig tid att svara på dem.

Hur hanterar en att flytta från norr och aldrig komma tillbaka? Min kärlek är från Göteborg och jag bor hellre där än vad han vill bo i norr men känns så sorgligt att aldrig få bo där igen och ha svinkalla vintrar och ge ens barn samma mys som en själv hade? /Elin

Ja, jag vet inte riktigt. Det är som en enda stor slump att jag är där jag är nu och jag har nog inget bra svar på den frågan. Jag sörjer ofta att jag inte längre bor kvar i Umeå, men det är så mycket saker som har förändrats med mitt liv längs vägen så även om staden finns kvar så finns nästan ingen ur min familj kvar där. Det är helt enkelt inte ett alternativ att flytta med tanke på att vi vill bo nära våra föräldrar och 3 av 4 finns här i Göteborg. Den fjärde bor dessutom inte ens i Umeå utan långt därifrån. Så jag vet inte. Jag hanterar det nog på så vis att jag har det bra här ändå, men ibland känns det lite som att jag har sågat av mig en kroppsdel. Jag kan särskilt sörja rotlösheten i att inte ha kvar min barndoms platser. Ingen av mina föräldrar bor kvar i hus eller lägenheter där jag har bott tillsammans med dem. I huset där jag växte upp bor en annan familj. Det är sorgligt, men jag har det väldigt bra här ändå. Göteborg känns som mitt nu. Dessutom finns det mycket här som inte finns i norr. Man kan fiska krabbor på somrarna och det blir vår i mars.

Ledsen för tråkig fråga men är det enda jag tänker på just nu. Hur slutar man amma? Mitt barn är 10 månader och vi ammar typ jämt. Mest på natten. Barnet äter mat och så. Men inte så mycket. Nu ska jag börja jobba igen och pappan ska vara hemma. Är inte jättesugen på att amma mellan mötena. Och inte på natten heller för den delen. Tips och råd?

Det var ett tag sedan du frågade det här så jag gissar att det har löst sig men jag ska svara ändå. Mitt svar är: Dagtid funkar det ofta bra att bara skita i det. Åk hemifrån, gör det du ska och så löser det sig om än med lite tandagnisslan i början. Nattid har jag inget bra svar, mvh sover bredvid trettonmånaders som gnager på mina bröst hela nätterna igenom.

Vad är ditt bästa recept på linssoppa?

Mitt bästa recept är antingen det här som jag har hittat på själv med kokosmjölk, gröna linser, garam masala och potatis eller den här libanesiska linssoppan som funkar alldeles utmärkt att göra vegansk genom att byta ut buljongen mot grönsaksbuljong.

Hej! Födde barn nyligen och undrar om den där hemliga fb-gruppen du startade? Vad är det hemliga lösenordet? Får jag va med?

Ja! Det får du. Jag har bjudit in dig via din mail! Alla som vill vara med får det. Maila mig på kontakt@aversioner.se så löser jag det.

Har du något drömjobb? Läste att du så småningom ska börja leta nytt och blir nyfiken på vad du skulle vilja jobba med om du helt fick drömma dig iväg?

Om jag helt fick drömma mig iväg skulle jag vilja bli läkare. Ibland lyssnar jag på Bea Uusmas sommarprat bara för att bli inspirerad av att hon började plugga till läkare en bit över 30. Ofta tänker jag att jag ska ta mig i kragen och göra det. Men annars hade jag gärna jobbat som copywriter. Jag älskar att formulera mig och tror att jag hade blivit en kanonbra copywriter, men jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja.

Jag hittar på en sån där ”det ena eller det andra-lista” Skriv gärna en liten förklaring/motivering om du örkar!

Såklart!

Fika eller godis? – Hmm. Fika får det bli, men det är för att jag älskar att baka. Äter ändå max 10 stycken när jag köper lösgodis.
Ute eller inne? – Det beror på. En dag med halvtrist väder, inne. En solig sommardag eller krispigt snöig vinterdag? Ute.
Myskväll eller festkväll? – Hundra procent myskväll.
Solcharter eller skidsemester? – Får man ta båda?
Kondition eller styrka? – Får man ta inget?
Jobba eller vara föräldraledig? – Jag får nog ta jobba. Det är supermysigt att vara föräldraledig men jag längtar efter att få ett jobb med kollegor, kaffe och kreativitet.
Lägenhet eller hus? – Jag är uppvuxen i hus och vill gärna ha ett hus någon gång i framtiden. Tyvärr har jag inga pengar att köpa ett hus för och att spara ihop till ett hus idag tar väl ungefär fyra miljoner år så det får vara lägenhet så länge.
Kött eller vego? – Kött. Alltså jag tycker vego är jättegott och lagar vegetariskt flera dagar i veckan men går jag ut och äter så blir det ju alltid kött.
Kjol eller byxor? – Byxor
Norr eller söder? – Norr. Jag saknar norrland så jag kan bli tokig ibland.

I övrigt undrar jag över fler sådana matlagnings-hacks, tex som det där med att alltid ha färska kryddor i frysen! Och… vad har du alltid i kylen/skafferiet?

Oj, stor fråga. Den kanske kan få ett eget inlägg? Ska vi säga så, att det blir ett eget inlägg om matlagningshacks någon dag snart?

Hjälp Linnéa

Idag har jag gråtit halva dagen eftersom livet är så jävla orättvist. En jag har följt på twitter i flera år började i december skriva alldeles förtvivlat vackert och hemskt om sin femåriga dotter och hur hon hade fått en hjärntumör. Först trodde läkarna att tumören var godartad och efter en operation tycktes de få livet tillbaka, iallafall i några veckor. För nu har det dessvärre visat sig att tumören är av den extremt aggressiva sorten Diffust Pons Gliom och lilla Linnéa som är 5,5 år har mycket små chanser att överleva.

I flera månaders tid har jag läst mammans ord det här och jag kan inte ens föreställa mig vad familjen går igenom. Familjen har nu startat en insamling för att kunna ha råd att låta Linnéa få medicinsk behandling i London, en behandling som läkarna här hemma i Sverige också tycker att hon borde få. Kanske hjälper behandlingen inte, men den är hennes bästa chans att få börja skolan, ta alla simmärken, bli kär och få bli stor.

Här finns mer information om insamlingen och hur mycket pengar de har fått in samt möjlighet att donera en slant via paypal eller kort. Det går också att swisha pengar direkt till nummer +46 723 58 09 53.

Gamla länkar

I och med bloggflytten ligger det kvar massa gamla inaktuella länkar på bloggen där jag har länkat till gamla inlägg. Inläggen finns kvar, men länkarna leder inte längre dit ställe eftersom adressen ser annorlunda ut nu.

Tills jag har kommit på något bra sätt att lösa det här kan väl ni hjälpa mig att kommentera på inlägg där ni hittar gamla länkar som inte funkar så att jag kan gå in och laga? Det funkar också att använda sökfunktionen i menyn till höger om ni vet att jag har bloggat om något ni inte hittar, typ PMS eller något recept eller så.

Låter det okej?

 

Det lilla växthuset 

Idag har jag byggt ett litet växthus.

I det har jag planterat physalis. Jag har sett folk lägga upp bilder på physalisbuskar som ger massor av frukt så jag tänkte att jag skulle prova själv.

Eller ja, byggt och byggt. Jag tog en tomatlåda där det tidigare har bott några smaklösa vintertomater som vi fick i en matkasse och aldrig åt upp. RIP tomaterna.

Så ja, byggt och byggt har jag väl inte.

I det lilla växthuset, som har hål både uppe och nere, la jag några centimeter såjord.

Sen skivade jag en physalis…

… och la bitarna på jorden …

… täckte med en centimeter jord och sprejade några sprut med blomsprutan.

Nu får det lilla växthuset stå i fönstret tills det antingen möglar eller skjuter skott. Jag tror att man kanske egentligen måste plocka ut fröna från frukten, men har sett folk odla tomater på samma sätt med framgång så jag testar.

Hejdå växthuset!

EDIT EN VECKA SENARE: Det möglade bort.