Sopiga snubbar i barnkulturen, del 1

Vi har haft vattkoppor i en vecka här hemma = Vi har tittat på väldigt mycket tv och film i en vecka. Jag kollar gärna på film med storbarnet och jag älskar att kolla på gamla Astrid Lindgren-filmer. Tyvärr åldras inte alltid saker med värdighet och därför kommer här del 1 av en liten kort lista över sopiga snubbar i barnkultur.

Sopig barnkultursnubbe 1: Paradis-Oskar i Rasmus på luffen. 

Paradis-Oskar heter luffaren som förbarmar sig över stackars lille föräldralöse Rasmus som rymmer från barnhemmet och bara letar efter ”någon som vill ha mig” (GRÅT). Han är till en början lätt att tycka om. Han går omkring i gamla paltor, sover på höloft, tigger mat och spelar fräcka visor på sitt dragspel. Därtill verkar han ha hjärtat på rätt ställe, bryr sig om Rasmus och ser till att han får käka sig mätt på hårdkokt ägg (usch) innan han själv får hugga in. Gott så. Men karln ÄR ju inte hemlös? Jag vet inte om jag bara har missförstått allting men jag har liksom alltid tänkt mig att han inte har någonstans att bo och att det är därför han luffar omkring. Såg filmen för första gången i mitt liv här om dagen och blev helt ställd när jag insåg att han bara springer iväg på somrarna, lämnar frugan i sticket och lever lite gött luffarliv när det sablarns staketet behöver lagas och det regnar in?

Citerar här wikipedia, aka all kunskaps hemsidemoder:

”Efter att Rasmus återfunnit Oskar för att bli hans pojke går de till ett torp i närheten, som faktiskt är Oskars hem. När de ser Oskars fru Martina ute, är hon först lite arg men sen blir hon glad över att se sin man igen och att hon nu har fått ett barn. Slutligen vandrar Oskar och Rasmus tillsammans i ett sommarlandskap sjungande Luffarvisan.”

VARFÖR HAR INGEN SAGT NÅGOT. Tro fan att hon är ”lite arg”. Typiskt skön snubbe. Och VISST, det är klart att man ska få luffa omkring och sova i ladugårdar och spela fräcka visor på dragspel VISST och det här är förmodligen en rätt välkänd PLOT TWIST som hela berättelsen liksom vilar på MEN ÄNDÅ. Han kunde ju ha stämt av det med frugis först. Jag skulle bli galen om Jesper tog ett dragspel och gick iväg och lajvade fattig och hemlös (läs: backpacker) hela sommaren varje sommar och framåt hösten kröp hem med svansen mellan benen. Sen finns det väl jättemånga relationer där det är helt okej att man sätter i system att sticka hemifrån en hel sommar utan att säga något till sin partner men Martina verkar ju ej råglad, om en säger så.

Sen älskar man ju Allan Edwall ändå och historien hade väl inte hållit ihop om den inte hade slutat så som den hade slutat och allting slutar ju fint och bra men jag kan ändå inte komma över vilken sopa han är som lajvar hemlös. SOP-OSKAR!

(PS: Kollade inte så jättenoga på filmen pga bakade surdegsbröd och tog hand om en bebis samtidigt så möjligtvis har jag fått allt runt bakfoten men just raljanta och oinsatta texter är en fundamental pelare på vilken hobbybloggen som konstform vilar och så måste det faktiskt få förbli)

2 thoughts on “Sopiga snubbar i barnkulturen, del 1

  1. Heja dig! Jag har nyligen börjat följa dig och är glad för det. Du är så himla rolig. Detta inlägg = jag skrattade så det kom tårar. Ville mest säga det. Hepp!

    Gilla

  2. Sop-Oskar!
    Håller fullständigt med, han är ett as! Men ändå kan en inte låta bli att älska Allan Edwall..
    Jag har själv jobbat på Astrid Lindgrens värld dom skådis, och just Martina är en favorit att spela (konstigt nog!) varför han hon ens karln kvar?!

    Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s