Like a tant

Igår var jag ute och promenerade i motionsslingorna uppe vid Skatås tillsammans med Anna och Beata.  Vi tog en nätt liten promenad från typ Östra sjukhuset-isch ned till korsvägen och någonstans i början av promenaden sa det KNAK i min fot när den vek sig inåt. Det gjorde svinont precis när det hände men gick snabbt över. Först på kvällen när jag hade kommit hem och fått av mig skorna började det göra ont (och då menar jag riktigt sådär dra åt helvete-ont). Under kvällen kunde jag knappt stödja på den och sjöng höga klagosånger om FRAKTUUURER och STUUKNINGAR så att Jesper fick linda min fot och ge mig dispens från all typ av hushållsarbete. Idag känns den tack och lov något bättre men fortfarande för dålig för att få någonting vettigt gjort som inkluderar en promenad. Det hade ju varit okej om det inte var för att det är det enda jag gör om dagarna. Jag promenerar till affärer långt bort för att köpa en liter mjölk, lite tulpaner eller salva för spruckna hälar. Jag promenerar till biblioteket för att låna eller lämna igen böcker. Jag promenerar 2 km enkel väg till förskolan för att hämta och så hem med storbarn på ståbräda.

Jag är sämst på att komma iväg och träna men genom att vara ute och gå kan jag få några timmar om dagen där jag kan lyssna på podd eller musik och samtidigt vara (ta i trä) garanterad ett sovande eller iallafall nöjt barn SAMTIDIGT som jag får lite motion. Har dessutom upptäckt att telefonen har en inbyggd stegräknare som alltid är igång och att 15000 steg fungerar alldeles utmärkt mot den ångest jag känt av att jag fått i samband med att hormonspiralen åkte in i kroppen. Med andra ord så fixar jag inte riktigt det här utan jag BEHÖVER MIN FIX!! *skakar på golv*

Ni vet hur pippi försmäktade utan snus på en öde ö? Jag försmäktar utan promenad inomhus. Idag har jag till exempel ägnat en halvtimme åt att lägga en perfekt mejk ingen någonsin kommer att få se, försökt mig på projektet ”surdeg” för örtitusende gången samt reklamerat en förpackning kaffefilter som kostade typ 8 spänn pga läckte som ett såll och gav mig kaffesumpigt skitkaffe. Ni hör ju. Hoppas foten blir bra snart.

Buhu.

 Perfekt mejk ingen någonsin kommer att få se. Förutom ni då. Men ni gills inte.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s