Livets viktigaste lärdom

Igår var vi på utflykt. Eller ja, vi klädde på oss varma kläder, kuttrade ”ooh vilket väder” och tog bilen upp till Stensjön för att mata änder med sten och kasta bröd i vattnet. En kort liten gosig utflykt som var tänkt att vara fram till bebis S behövde äta eller bytas på och av den anledningen tog vi inte heller med oss kaffe utan tänkte att det skulle vara trivsammare att dricka kaffe när vi kom hem. I lugn och ro.

Ja, ni hör ju. Livets största kortslutning. Det är ju precis på dessa små korta miniutflykter man verkligen BEHÖVER kaffe för att känna att det verkligen ÄR utflykt. Är det någon gång man har lugn och ro är det väl när man sitter framför något slags vatten med solen i nyllet och hör fåglar kvittra och gåstavspromenderande pensionärer bara susa förbi. Det tog dessutom lång tid innan bebis började knorra vilket med facit i hand innebär att vi hade hunnit dricka ungefär åtta koppar kaffe var innan det blev dags att åka hem.  Jag har vid det här laget sett Rudolf få kaffeabstinensbesvär i Sunes Sommar så pass många gånger att jag borde veta hur oerhört karaktärssvagt det är att glömma kaffet på det där viset. Dåligt.

Glöm aldrig kaffet, barn.

DSC_0228DSC_0163

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s