Hormoner, schmormoner

Ni som har hängt med här ett tag vet säkert hur min tidigare ståndpunkt kring hormonella preventivmedel har sett ut. Jag har ICKET varit särskilt sugen på att stoppa hormoner i kroppen och därför hållit mig till hormonfria metoder (och ickemetoder) då jag har varit övertygad om att mina egna hormonnivåer är de bästa för mig.

MEN!

Jag är inte så övertygad om det längre, för OJ vad bra jag mådde under min senaste graviditet? Nu har jag ingen aning om huruvida det var hormonellt eller om det helt enkelt berodde på att jag helt enkelt mådde bättre överlag under den här graviditeten jämfört med min första. Den första kom som en överraskning i ett inte särskilt barnanpassat liv och förde med sig rätt mycket läskiga förändringar medan jag den här gången istället kände mig istället ganska nöjd och tillfreds med allting. Första gången jag var gravid och hade foglossningar reagerade jag VARFÖR SKA JAG BEHÖVA MÅ SÅHÄR medan det den här gången kändes lite livscoachigt ”vad coola grejer kroppen gör när den bygger en bebis”. Lite så där äckligt käck”glaset är halvfullt”-inställning till hela grejen (vilket såklart är helt rimligt när man har lite bättre koll på vad belöningen faktiskt blir).

Så visst, rimligen berodde mitt väggordshärliga mående under den här graviditeten på min inställning till den MEN: ponera att det kanske också hade med hormonerna att göra. Att jag den här gången fick till den ultimata cocktailen av hormoner för min kropp. Då borde det ju rimligtvis gå att må lika bra hela tiden fast med syntetiska hormoner? Hormoner i sig är ju inte djävulen, kroppen är ju full av dom. Det handlar väl bara om vilka nivåer man vill ha av vilka hormoner. Jag är nämligen INTE särskilt sugen på att återförenas med min supersuperjobbiga PMS och ska jag vara helt ärlig har jag inte gett hormonella preventivmedel någon ärlig chans sedan jag åt p-piller som tonåring. Dessutom får det räcka med barn nu. Så kanske finns det, PEPPAR PEPPAR, ett hormonellt preventivmedel som funkar ap-bra för mig? Jag har ju premalex mot symtomen jag får men det hade liksom varit ganska gött att slippa äta SSRI (med de biverkningar detta för med sig) två veckor i månaden.

Så. Ni som har problem med PMS eller PMDD, har ni fått det att funka med hormonella preventivmedel och isåfall vilka då? Fattar of course att det är individuellt och att man får prova sig fram men man tror ju ändå att PMS beror på en och samma sak och att det handlar om ämnen som bildas när hormonet progesteron bryts ned, så rimligen borde det finnas bättre och sämre PMS-hormoner?

 Den här bilden får visa på hur extremt harmonisk jag blir som gravid! (Skit i att den är från min totalt ickeharmoniska första graviditet, det är symbolvärdet som räknas och NÅGON bild måste jag ju ha?) 

21 thoughts on “Hormoner, schmormoner

  1. Ja men JA! Jag behöver visserligen inga preventivmedel, eftersom jag mer än gärna nedkommer med en knodd till eller två, men om någon kan fånga graviditetshormonerna och sälja dem på burk så kan jag tänka mig att stå och köa ett dygn eller tre bara för att få en av de första burkarna. Har aldrig känt mig då lugn och stabil och nästan äckligt harmonisk som under min (hittills enda) graviditet.

    Gilla

  2. Ja! Känner verkligen igen mig (förutom det där med graviditeten då haha). Har slutat med mina p-piller för ett tag sen, mest för att det känns som något man "borde" undvika men jag mår så mycket sämre! Har gått och väntat på det här fantastiska som sker när man slutar med piller, som alla pratar om, t ex att man går ut ur en dimma och blir en människa igen. Människan jag har blivit utan extra hormoner är okontrollerad, humöret svänger lika ofta som vädret i Göteborg, jag får en fruktansvärd pms (har dock inte det som du har så jag kan tyvärr inte relatera till det), har så FRUKTANSVÄRT ont i hela kroppen vid både ägglossning och mens, blöder floder jämfört med när jag åt piller, har fått dålig hy, är tröttare, med mera! Allt det jag rabblat upp är alltså sådant jag slapp med p-piller. Den ENDA fördelen jag märkt av är att jag inte har lika stor aptit länge. Samtidigt ganska tråkigt eftersom det är kul att äta? Jag åt Yasmin tidigare. Både neovletta och Trionetta har jag testat och de gav väl ungefär samma fördelar som ovan, förutom det faktum att jag var lite mer grinig med dessa. Dock var jag betydligt mycket mindre pms-ig än utan piller! Har förstått det som att Yasmin fungerar väldigt bra för många med problem (alltså problem utan preventivmedel) eftersom de är ganska "starka" och har många positiva fördelar. Nackdelar vet jag inte om jag upplevde, förutom mina egna tankar om att det var "farligt" och "onaturligt" och "kvinnoförnedrande" som så många tutat i mig, och som gjorde mig orolig. Detta var ju även anledningarna till att jag slutade.

    Du kan ju ge det en chans! Inte värre än att sluta om ett tag (efter att du gett det tid och en ärlig chans) om det känns fel!
    Mvh,
    Stina, som ska börja käka piller igen så fort hon fått det utskrivet.

    Gilla

    • Tack för att du delar med dig. Skönt att höra att det finns berättelser om hormoner som funkar bra också, då jag verkligen hoppas att hitta något som funkar för mig. Hoppas du kan börja äta igen snart!

      Gilla

  3. Jag har haft problem med pms, mycket värk och mycket blödningar. Har testat p-piller och minipiller men inget av det funkade för mig. För ett år sen satte jag dock in en hormonspiral och det har funkat superduperbra! Förutom lite smärtor den första veckan har jag i princip slutat blöda, vilket innebär att mensvärken försvunnit. Den största förändringen är dock att jag inte känner av min pms längre typ. Innan var jag ett monster en vecka i månaden. Är ju som du säger individuellt men jag kan varmt rekommendera det 🙂

    Gilla

  4. Jag har precis gjort en totalvändning vad gäller min egen inställning till p-piller, av lite samma anledning (men ändå inte riktigt) som du. Vaknade en överjävlig PMS-morgon och började verkligen ANALYSERA mitt liv och hur det kretsar kring mens – från PMS:en från helvetet till själva mensveckan till veckan av återhämtning efteråt. Dvs minst tre veckor i månaden (!!!) när jag är handikappad av mig själv, mina egna hormoner och mensen. Enough is enough, liksom. Gick till barnmorska och fick Cilest utskrivet. Ska enligt henne vara bland de bästa för överjävlig PMS och mensvärk. Inte tagit dem länge nog för att avgöra om de funkar för mig personligen, men ser hoppfullt på framtiden – en framtid med jämnare humör och där jag, enligt barnmorskan, kanske knappt behöver ta smärtstillande (!) vid mens. "Det kan ju ändå inte bli värre än vad det redan är?!"

    Gilla

    • Cilest åt jag som tonåring men jag kan ärligt talat inte säga att jag minns hur de påverkade mig. Piller överlag tror jag inte är lösningen för mig då jag är superglömsk, men jag hoppas och håller tummarna för att det är grejen för dig!

      Gilla

  5. Pms har sett ut såhär: jag hatar min sambo och våra barn. Vill inte ha med dem att göra. Flytta till egen lägenhet osv. Provade hormonspiral och pmsen försvann i två år och sen gjorde den sig liiite påmind efter det. Ingen mens heller! Absolut det bästa jag varit med om! Ppiller och minipiller gjorde att jag hade pms månaden runt. Katastrof!

    Gilla

  6. Jag har pstav och det funkar bra för mig. Har det främst för att slippa mensvärk men har inte alls så mycket pms som innan nu när jag tänker efter. Jag får dock mens i ca 1 mån var 4e mån men det är ju individuellt, dessutom är det utan mensvärk så det är lätt värt det.

    Gilla

  7. Var så jävla inställd på att inte äta hormoner övht efter mellanbarnet men när barnmorskan föreslog hormonspiral så sa jag ja och även om jag blödde väldigt mycket första tiden (oftare än vanligt) så hade jag inte alls lika mycket humörsvängningar och dippar som innan. Sen lyckades vi ju pricka in den lilla felmarginalen på 0,9% eller vad det nu är med spiral och blev gravid MEN dom hormonerna var det inte som gjorde allt lättare, det måste varit dom i spiralen, för som gravid var jag sur som en citron.

    Gilla

  8. Med paketet full av endometrios har jag inte så mycket annat val än att köpa det här med hormoner. Och det känns ändå rätt okej när jag väl ändrat tankesätt kring det. Framförallt efter att en gynekolog sa till mig att man ska komma ihåg att kroppen är föränderlig. Vad som inte fungerade tidigare kan ju fungera utmärkt nästa gång. Och lite så har det vart för mig! Hade en hormonspiral ett halvår för ett par år sedan. Det var ett jävla helvete i form av blödningar från dag ett till att jag gråtande bad om att få plocka ut den sex månader senare. Provade då minipiller (cerazette) och det fungerade hyfsat – ett tag. Men efter att ha haft noll och inga hormoner och endometriosen fått härja fritt i nästan ett år provade vi med BÅDE hormonspiral och cerazette. Och det är fasen som att ha fått livet tillbaka. Blöder knappt något och brösten som typ skrek av ömhet de första månaderna har nu accepterat det nya läget och tar det chill.
    Köper att många räds hormoner av flera olika orsaker, men som sagt.. Att faktiskt ge det hela en chans till har typ räddat mitt liv (känns det som). Intressant i sammanhanget dock (på tal om det psykiska måendet) är att jag mått som allra bäst när jag satts i klimakteriet med hjälp av sprutor. Försöker intala mig själv att the real klimakterie därför i bästa fall blir en fröjd. Hehe.
    Lycka till!

    Gilla

  9. Nu kommer ett långt inlägg!
    Åh, detta får igång mig som inget annat! Älskar att prata kroppen! Jag åt p-piller från 17år- till kanske 26, Yasmin.Bestämde mig för att sluta när jag hade en sambo som var ok med det fakto och som jag kände this is it med. Jag var övertygad om att en ny och bättre människa skulle kliva fram efter en tid. Jävlar vilken berg och dal-bana det var att sluta. Mådde upp och ner och fick hemskt dålig hy (vilket påverkar självförtroendet totalt när man är närmare 30 än 15). Fick svårt att klara av mitt jobb som kan vara fullt av föreläsningar och representationer. Låg vaken på nätterna och tvivlade på mig själv och min förmåga att ens stå inför människor och se dem i ögonen. Jag var säkert inte helt lätt att leva med heller. Efter ca 6 månader (då det enligt alla bloggar och 1177 "kan börja gå över") sökte jag hjälp, och fick tid hos en ganska raljant gynekolog som konstaterade ett förstadie till pcos, att jag ev KUNDE ha svårt att bli gravid och skrev ut SSRI. Gick därifrån i chock och tårar, med ett recept i händerna. Jag kunde behövt där och då att någon snäll barnmorska liksom fångade upp mig…Åt 1/2 SSRI varje dag i cirka 6 månader, visst mådde JAG bättre, men min hy var fortfarande otroligt illa där ann, vilket ändå påverkade mig och min prestationsångest. Började iochmed detta läsa på otroligt om hormoner- och efter mycket efterforskande började jag med bioidentiskt hormon (typ sånt som kan hjälpa kvinnor i klimakteriet). Körde krämen i kanske 3-4 månader, och den hjälpte absolut mot både hy och humör. Dock var jag inte jättepepp på att använda något som påverkar mina hormoner som faktiskt inte är ett godkänt läkemedel… Wellwell, fick sluta med krämen för att jag ungefär två och ett halvt år efter p-piller stoppet blev gravid (utan att ens vidare planerat det). Och min pms-ångest gör sig påmind dagligen, men är lättare att hantera nu när man har en mage i vädret. Jag kommer börja äta Yasmin igen, så fort jag kan efter graviditet (när min barnmorska såklart säger att det är ok). Mest för att jag vill vara den personen jag var innan allt det här, jag vill inte vara den här gråtiga stingsliga och acnebenägna monstret 2 veckor varje månad. Jag vill vara den personen som min sambo blev kär i, som vaknar upp glad (oftast…)och inte oroar sig så jävla mycket. Jag har insett att från 17år till 26år har jag i princip självmedicinerat med Yasmin utan att veta om det. Det har varit min "behandling" mot mitt pcos (dock milt förstadie) samt pms-ångest. Och, ja, jag får nog bara acceptera det. Och ta tjuren vid hornen och sluta när jag känner att det är dags igen. Vilken resa det varit- och vad jag känner min kropp så mycket bättre. Jag älskar min kropp och mig själv som gravid, men är jag ickegravid, då ska det vara versionen som går på Yasmin. Det trodde jag aldrig att jag skulle säga.

    Gilla

    • Tack för ditt långa inlägg, så tacksam att du tar dig tid att dela med dig. Ska höra med min barnmorska vad hon tror om yasmin, har läst på fler ställen att det passar många med PMS!

      Gilla

  10. Jag är gravid i vecka 32 med mitt (vårt) första barn och jag reflekterade över EXAKT detsamma häromdagen. Mitt humör under graviditeten är pure bliss (well, är fortfarande människa så blir ju ofc sur ibland, men inte JAG VILL VRIDA HUVUDET AV DIG-sur så ofta) och när jag gick tillbaka och kollade mitt bloggarkiv när jag funderade på om vi ändå bråkade lite mer förut så insåg jag att det fanns en stor korrelation mellan mitt brinn-humör och min mens. Jag har problem med mensvärk så jag käkade mini-piller innan preggotillståndet och tyckte att jag mådde rätt bra iom att jag inte var så där ledsen som andra vittnade om. Jallefall, long story…long. Vi träffade en överläkare i gynekologi igår pga graviditetskoll och då passade jag på att ta upp denna nyfunna insikt att mitt humör är så mycket bättre nu och då sa hon bestämt att jag absolut ska prova p-piller efter ungen är ute pga innehåller östrogen som en ju är fullpumpad av under graviditeten istf gestragen som finns i t ex minipiller och som liknar testosteron och för såna som mig kan göra humöret mer aggressivt. Hon sa också att hon tycker att p-piller avfärdas lite väl ofta och i onödan när det kan hjälpa på ett ganska naturligt sätt mot både onödig värk och humörsvängningar. Förlåt för rant, men om det kan hjälpa lite och passar in på dig så kanske det är värt det.

    Gilla

  11. Hej du fantastiska!
    Följer din efterlysning med spänning. Efter mitt andra barn var mitt tidigare oändliga tålamod som bortblåst, det kändes som inga reserver fanns. Kände mig konstant trött och bedrövlig. Efter nästan två år kände jag mig någorlunda okej igen och hade börjat misstänka sett det kanskekanske kunde ha något med PMS att göra och nu ännu ett år senare finns inga tvivel.

    Som återbetalning tipsar om pms-podden som jag själv hittade för inte så länge sedan 😀

    Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s