Laktivist, javisst

Det är över tre år sedan jag hade ett spädbarn senast och även om det mesta känns superbekant och väldigt vant finns det vissa saker med mödraskapet jag helt hade glömt bort. Som det här med mjölken. Trots att jag spenderade de första tio dagarna av bebistiden på sjukhus har vi nämligen fått amningen att fungera. Det hela beror nog på en lyckosam kombination av att vi råkade få en bebis som hade full koll på grejerna från första sekund samt det faktum att jag hann öva nästan ett år med storebrorsan. Hade INTE velat prova på extremsporten ”Få igång amning i bebis frånvaro” med första barnet MEN för att göra en lång historia kort så funkar det hela jättebra. Jag har mängder med mjölk och bebis älskar att äta jämt och överallt, som idag i Ica Maxi Krokslätts förbutik efter ett snabbt påkallat psykbryt av tidigare oanade proportioner.

Iallafall.

För er som inte har koll kan jag berätta att det finns någonting som heter utdrivningsreflex. Det är som tuttarnas on-knapp, en funktion som gör att spärren släpper och mjölken rinner till. På mig känns det som att brösten (under ett stort och smärtsamt ståhej) drar ihop sig till stenhårda russin varpå de exploderar. Mjölk överallt. Har man inte bröstinlägg (som tuttbindor) på sig så ser det snabbt ut som den där gången jag lutade mig långt för framåt och la t-shirttuttarna i gröttallriken.

Anyways. Vid amning så är det bebisens snuttande som sätter igång den här reflexen, men den kan också dra igång av helt andra anledningar, som blotta ljudet av bebisskrik. Det är ju rätt praktiskt och förståeligt, men det finns även andra grejer som kan trigga igång det här, som ett adrenalinpåslag eller starka känslor. Det här har jag på flera överraskande sätt blivit varse om de senaste dagarna och därför presenterar jag här listan ”Saker som fått mig att laktera”:

  1. Den oerhört starka ”Du måste finnas” med Helen Sjöholm. Lyssnade på den här om dagen när jag lagade mat och JISSES. Sprut sprut.
  2. När Jesper här om dagen berättade att vi hade tre kalla och bortglömda öl i kylen. Spruuuut.
  3. När Johannes Klenell spelade en snutt av Lundells ”Jag vill ha ett lejon” i avsnitt 2 av podden Lundellbunkern. Sprutti sprut.
  4. En gnisslande dörr. Spruuut.

Ska bli spännande att se vad det blir här näst. Ska äta råbiff för första gången sedan innan graviditeten nu på lördag och jag misstänker att det kan generera några glädjesprut. Vi får se.

2 thoughts on “Laktivist, javisst

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s