I ert sällskap blir jag mindre ensam

Jag tycker att det är fantastiskt fint att få ta del av era liv i bloggar, på instagram och på twitter. Inte främst för att jag hittar inspiration och för att det är mysigt utan för att jag känner mig mindre ensam när ni bjuder på er själva. 

Tänk vad många som kan känna sig mindre ensamma om jobbiga saker de går igenom när en verklig människa av kött och blod plötsligt kliver fram och vågar lyfta bladet från munnen. När en riktig person vågar vittna om sånt man annars kanske inte pratar om. Tabubelagda grejer. Saker som kanske nämns i förbifarten i en klinisk folder eller på en formell hemsida men som liksom inte BETYDER någonting eftersom att man ändå är den ensammaste i världen om det man går igenom.

Ångest. Sjukdom. Förlossningsskador. Depression. Ensamhet. Skam. Övergrepp. Självhat. Obefintlig sexlust. Relationsbekymmer. Identitetskriser. Uppbrott. Död. Sorg. Otrohet. Våld. Hopplöshet. Mobbning. Trauman.

Tabun.

Så tack. Tack för att ni delar med er. Tack för att ni delar med er av era vackra stunder, men kanske framförallt tack för att ni vågar berätta om det som sitter djupt inne. Kanske gör ni skillnad för någon annan. Det vet jag att ni har gjort för mig. 

2 thoughts on “I ert sällskap blir jag mindre ensam

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s