Och jag tänker att det inte hade hjälpt mig alls

Jag läser att en person jag trodde mycket bättre om har varit ett svin och svikit människor runt sig på löpande band. Många sluter upp bakom de som drabbats, andra är arga och besvikna och så finns det den där klicken som har något slags behov av att visa att de minsann är upplysta.

Den lilla klicken som bara måste få meddela att de ”anat det hela tiden” eller ”kunde ha räknat ut det hur lätt som helst”.

Och det är som att någonting går sönder i mig när jag läser den där dryga översittarskiten. För när det var jag själv som satt och kände mig dummast och ledsnast i hela världen hjälpte det inte mig ett jävla dugg att höra att utomstående personer hade bättre koll än mig på vad som hände i mitt liv, och att de hela tiden förstod det där som jag inte fattade förrän det var alldeles för sent. Det hjälpte inte mig en sekund att höra att andra hela tiden fattade allt det där som jag aldrig fattade, men som jag mer än allt annat önskar att jag hade förstått. Det fick mig istället att känna mig ännu mer korkad, som att det var jag som hade fattat massa dumma beslut i den här soppan och att allt kunde ha varit bra om jag inte bara hade varit så himla dum att jag hade gått och blivit kär. För jävlar vad jag kär var. Och jävlar vad dum jag kände mig när jag fattade att han inte alls älskade mig på det där sättet som jag älskade honom.

Dummast av allt kände jag mig nog när jag insåg att jag hade sagt upp mig från det jobb jag älskade för att snart flytta hem till Sverige med någon som uppenbarligen inte brydde sig tillräckligt om mig för att vara trogen . Jag kunde bara inte stå ut med att jag hade varit så jävla dum att jag hade satt mig i den soppan. När jag fick veta satt jag i timmar i sträck och gick igenom långa tidsperioder i huvudet, minut för minut, bara för att försöka greppa i vilket ordning allt hade hänt. Jag gick som besatt igenom varenda morgon, varenda dag och varenda kväll vi hade haft ifrån varandra för att försöka få ihop det med påstådda aktiviteter, sms och sällskap – bara för att försöka återvinna något slags kontroll över en situation där jag kände mig fullständigt maktlös. När poletten trillade ned löste jag det hela genom att säga  ”vi glömmer det hela” bara för att jag inte orkade tänka på hur förjävligt det var och vilken idiot jag hade varit.

Nej, det hjälpte inte mig när folk sa att de visste eller att de hade fattat att det skulle bli så hela tiden. Det spädde bara på en känsla av att jag var den dummaste idioten i hela världen. Jag la så otroligt mycket skuld på mig själv när jag blev bedragen och känslan av att vara den sista i hela världen som fick veta var nog det vidrigaste jag har varit med om.

Hur det slutade? Tja, jag flyttade hem med honom ändå bara för att upptäcka att omfattningen av otroheten var så oändligt mycket större än jag kunde ha anat. Jag stod pank, arbetslös och bostadslös i en stad där jag knappt kände någon och fick bo hemma hos pappa ett tag innan jag hittade en andrahandslägenhet. Där låg jag i en soffa och tittade på vännerboxen på repeat dygnet runt medan jag knaprade atarax och citodon för att ens stå ut med mig själv. Det tog flera år innan någon kunde nämna ordet ”otrohet” utan att det knöt sig i magen på mig. Det tog så fucking länge innan jag kunde lita på någon igen. Innan jag lyckades fatta att det faktiskt finns människor här i världen som tycker att jag är tillräckligt bra att vara trogen mot.

Idag kan jag prata om det utan att må dåligt, men jag kommer verkligen aldrig förlåta de människor som överlägset konstaterade att de ”minsann hade fattat det hela tiden” och ändå lät allting pågå.

Så snälla, håll käften innan du strör salt i såren på någon.

5 thoughts on “Och jag tänker att det inte hade hjälpt mig alls

  1. Du är så jäkla bäst.

    Tack för att du delar med dig. Jag blev själv bedragen som ung av min första kärlek och shit vad länge jag skämdes över hur irrationellt jag reagerade på det (försökte typ släta över det och låtsas som inget för det gjorde för ont att ta in). Nu skäms jag inte längre och är lyckligt gift med en annan man, men lita på någon till fullo någonsin igen? Nope.

    Gilla

  2. Pingback: Tankar om otrohet | Matildas blogg

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s