Gnällig latmask since 1987

Nu är det såhär – Jag måste börja motionera och jag hatar det.

Jag kräks när jag springer till bussen. Jag undviker att ta med mitt barn till djuren i slottsskogen pga uppförsbacken från helvetet. Jag samlar olika typer av träningsredskap i ett skåp hemma till ”när jag blir sugen på att träna någon gång”.

Jag är så EXTREMT opeppad på att träna och jag har försökt förstå vad det beror på, och jag tror att problemet för mig är att jag ens kallar det träna, på bästa SATS-Stadium-Active Wellness-Manér.  Jag tror att problemet för mig är att jag går på myten om att flådiga kläder och dyra gymkort kommer att hjälpa mig att bli peppad när det är precis tvärtom. För det kommer det verkligen inte att göra. Ingenting i Isabelle Forsberg blir peppad av flashiga träningsklasser med engelska namn och speedade redskap. Ingenting i min kropp förstår sig på Jonas Colting. Jag känner mig bara skitdålig och otillräcklig. Det händer liksom inte. Jag VET jag att jag hade mått bra av lite vanlig hederlig motion. Men kan det inte få räcka att jag rör på kroppen utan att det sker i samband med en kostomläggning, *mitt nya liv* eller fjorton anmälningar till olika lopp?

Fattar ju att det här bara är en barriär i min pepp och att det bara är jag som kan ta tag i det. Att det bara handlar om att göra det. Det får lov att vara jobbigt och tråkigt, men det behöver göras ändå. Därför har jag letat upp en vän som har samma ambitionsnivå som mig, dvs orkar-vi-en-kilometer-duger-det-bra-nivån. Jag PALLAR inte att ge mig in i något slags mood där jag siktar på månen men orkar två trappsteg.

Jag fixar inte att känna mig som en lat sopa. Jag orkar inte. Jag vill inte. Och det är frikkin bara jag som kan ändra på det. Bläääää.

Jag vill att det jag stoppar i munnen är mat, måltider, njutning och fucking NEVER en diet. Jag vill orka springa några kilometer för att jag vet att kroppen mår bra. Jag vill orka gå i uppförsbackar och jag hade vill få en bättre hållning. Därför tänker jag och min vän Anna ge oss ut och bli svettiga i mjukisbrallor tillsammans. Tulta fram i skogen tills vi inte orkar mer. Då kanske vi kollar på en film istället.

Tanken är alltså att vi ska börja motionera imorgon. Om vi orkar, annars kanske vi tar det någon annan dag istället. Det känns kul och bra. För jag fattar ju ATT jag behöver motionen men jag fixar verkligen inte den glättiga peppreklamen. Min degiga kropp vill inte superpowerfitnessexcessyeahwowträna utan bara få röra lite på fläsket under former där det är helt okej att inte orka.

Well. Kanske var tesen jag drev här lite oklar. Poängen är att jag ska börja motionera på mina egna villkor och att det känns jobbigt men helt okej. Hej på er förresten. Long time no see. Har fasen ingen aning om var jag ska få in ett privat bloggande mellan min heltidspraktik, mitt extrajobb och mitt familjeliv. Hur gör ni andra?

Mvh gnällarn gnällsson
IMG_6939

 

Det här är förresten min nya jobblook. Såhär går det när arbetsplatsen får en att känna saker hela hela hela tiden.

12 thoughts on “Gnällig latmask since 1987

  1. Sorry och ursäkta, men de sviktande träningsgenerna kan eventuellt komma från mig. Jag vann/vinner VM i svepskäl, urballning och fina bortförklaringar trots goda föresatser. Kram<3

    Gilla

  2. Alltså jag känner igen mig så jävla mycket. På alla plan. Inte nog med att jag hatar friskis-pass, kollektiv flashig träning och allt däremellan, jag avskyr måsten. För mig började det med att hitta träningsglädjen. Alltså att försöka komma ut, iväg, och liksom göra det till nåt najs. Jag lökade runt, tränade lite halvhjärtat, lyssnade på bra musik o försökte bara hitta ”nämen det här var ju rätt schysst ändå”-känslan. Den fasen tog låååång tid men det gick. Dieter skiter jag i, träningen går upp o ner, ibland blir det ett tillfälle i veckan, ibland tre (okej, sällan tre). Men jag tränar numera för att jag 1) mår bra dvs inte ”blir smal” utan får jämnare humör och orkar mer 2) tycker det är najs numera att få lite egentid o att få bli av med lite stress 3) om zombies invaderar jorden kan det vara br

    Gilla

  3. …om zombies invaderar jorden kan det vara bra med lite flås. Typ så! Alltså ingen kan säga ”gör såhär” till dig, men mitt tips är mer att programmera om tankarna långsamt genom att göra träning till nåt najsigt och inte till ”svett tårar och blä”. Löka runt på gymmet i fula kläder eller dra ut i spåret med schysst musik o försöka hitta känslan av att det här är helt okej. Två år efter att jag började tr

    Gilla

  4. Det bästa är ju att hitta nånting som man faktiskt tycker ÄR kul och inte bara pinar sig igenom för att man borde. Jag är ju precis likadan, drar mig för att träna och hittar ALLA ursäkter för att låta bli. Det enda jag inte drar mig för är ju att dansa, eftersom jag tycker det är så kul att jag inte ens upplever det som träning. Vet att du inte har bästa upplevelserna av gruppsporter/aktiviteter, men kanske om du skulle testa det tillsammans med någon, som du nämner i inlägget, har precis samma inställning och därför gör det helt kravlöst utan prestationsångest och skolgympa-flashbacks.

    Kanske rollerderby är din grej? Eller rund-badminton/tennis/beachvolley/ultimate freesbee eller vad som helst. Så kanske det plötsligt blir svinlajbans att göra 1-2 gånger i veckan med en polare.

    Vet att det här är ultimata klyschan nr 1, men när det kommer till oss kroniska latmaskar som inte motiveras i huvudtaget av komma-igång-guider/30-dagars utmaningar/läsa träningsbloggar av svinhurtiga PT-människor så är det i princip enda sättet. Annars lär man förbli en periodare. Synd att vi inte bor närmare varandra, då hade vi kunnat köra osmidig tennis, 80-tals rullskridsko-race och synkroniserad köttbalett tillsammans och mått gött!

    Gilla

  5. Åh, jag känner så igen mig i allt du skiver, inkluderande fruktansvärda erfarenheter från skolidrotten. Sen hände det en dag ungefär ett år sedan att jag blev övertalad av en kompis att gå på ett prova på -pass på ett (ickefriskis)ställe. Där fanns det inga speglar, knappt några omklännigsrum, instruktörer råkade vara väldigt roliga, bjöd på sig själv, hälsade på alla personligen, fick en att känna sig välkommen på ett sätt som inte var läskigt alls. Jag var fast på en gång och för första gången i mitt liv har jag tränat regelbundet och tränat mer än jag någonsin kunde ens drömma om. Och det har gett mig helt otroligt mycket, det bland annat 1) dämpar stress bättre än inget annat (önskar så jag hade vetat detta väldigt många år sedan, livet hade nog varit lättare då) 2) gör att jag på riktigt glömmer det jag precis varit upprörd innan passet 3) får mig att tycka mer om den här lilla kroppen som jag tyckt illa om så mycket under mina år 4) får mig att tro att (även lilla) jag kan 5) får mig att förstå bättre hur kroppen är byggd, hur den fungerar 6) får mig att känna en helt ny typ av glädje, klädje i kroppen liksom.
    På ett sätt känner jag att jag är född på nytt, hur fånigt det än låter. Det att jag får LÄRA MIG steg för steg att göra kullerbyttor, klättra i rep, stå på händer (kanske en vacker dag) och mycket annat som jag aldrig fick chans att lära mig när jag var liten. I skolidrotten fick man ju inte lära sig något, där hade man talang och kunde allt redan innan eller så hade man inte det och var sämst och långsammast som jag. Jag rekommenderar från hela mitt hjärta: prova olika saker, gå på prova på pass, det finns på många ställen, glöm fördomar för olika typ av träningsform och gå prova sånt som du är rädd för eller sånt du inte vet något om. Gör det tillsammans med en kompis, ta ett tillfälle i taget. Der finns roliga sätt att röra på sig och det finns sätt för oss alla, det är jag helt övertygad om, nu idag, när jag närmar mig 35 år i livet. Lycka till!

    Gilla

  6. Om du är som jag kommer du att märka hur mycket lättare livet blir när en rör på sig någorlunda regelbundet. Jag promenerade med sommarpratarna i lurarna. Ibland gråtpromenad, ibland skrattpromenad, ibland argpromenad. Allt beroende på vem som pratade om vad.

    Nu tränar jag fotboll vilket hjälper mig väldigt mycket att ha rutin på’t (plus att jag tycker det är skitkul). OM du vill ha en träningsapp så kan jag tipsa om Healthy Heroes. Där är du en figur som utvecklas och du får medaljer om du tränar med en vän/i regn/nytt rekord etc.

    Med hopp om att orka klappa djuren 🙂

    Kram!

    Gilla

  7. Det absolut enda som fått mig att motionera regelbundet, är att jag flyttade ut på landet och blev beroende av att cykla för att ta mig någonstans alls. Nu måste man ju inte vara dum i huvudet och bo 6 km från ca allt och därmed även bli tvungen att cykla sig igenom snöstormar, ösregn och motvinden från helvetet, men cykeln är ett fantastiskt redskap för både transport och motion. Det är dessutom jävligt slappt, då man kan chilla sig nedför backar och inte behöva trampa igen förrän man är halvvägs upp för nästa hinder.

    TL;DR Cykel! Latmaskhens bästa vän!

    Gilla

  8. Heja dig! Jag har samma dilemma. Önskar att jag orkade mer och var starkare. Tror det hade gjort mig piggare. Bra att du har en kompis som du kan motionera med. Hoppas att det hjälper er båda.

    Gilla

  9. Jag känner igen mig i det du skriver! Ha inte för höga mål, utan försök att fokusera på det roliga/sköna i att motionera. Det var faktiskt i Göteborg jag fick tillbaka min vilja att gå ut och motionera, det finns ju så många fina parker, skogar och fin natur överallt och då blir det trevligare tycker jag. Man behöver ju inte springa heller utan det fungerar ju bra att gå också. Om du inte tycker om att cykla? Det kanske fungerar bättre för dig om du lyssnar på musik eller lyssnar på en podcast? Då brukar i alla fall jag bli distraherad och inte tänka så mycket på att det är jobbigt/tråkigt att motionera, och då blir det ju roligare. Gör det på dina villkor, och känn efter vad du vill.

    Du har ju säkert fått de här tipsen 1000 gånger förut, men ja…

    Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s