Om att blogga och vara anställningsbar.

Ända sedan jag började spendera tid på sociala medier har jag fått höra att internet är farligt och att öppenhet och transparens kommer att sätta käppar i hjulet för mig. Och visst förstår jag poängen i det. Framförallt så förstår jag att jag som tolvåring fick höra att jag inte borde chatta med främmande killar i passagens chattrum. Jag förstår att man i internets barndom var mer restriktiv med sina personuppgifter och framförallt varför det fortfarande finns skäl att göra det som barn och tonåring.

Däremot så slutar inte de goda råden, tipsen och oron att komma fast jag är 27 år gammal och både har erfarenhet, (snart) en examen i ämnet samt ett hyfsat välfungerande sunt förnuft. Jag får höra att jag borde passa mig för vad jag skriver eftersom att jag kommer ha svårt att få jobb när jag ger mig ut på arbetsmarknaden. Att mitt sätt att skriva på internet kommer att sabba min framtid.

Men vet ni vad? Det är jag helt övertygad om att det inte kommer att göra.

Jag gör hela tiden avvägningar gällande vad jag lägger upp för allmän beskådan och vad jag låter bli. Ibland blir det fel. Ibland känns det inte bra i magen. Ibland råkar jag oavsiktligt göra någon ledsen. Då tar jag åt mig och tänker extra noggrant till nästa gång. Men faktum är att jag tro det eller ej faktiskt ÄR medveten om att det jag skriver kan läsas av vem som helst. Min blogg och mitt twitterkonto kan läsas och hittas av alla, oavsett om dessa personer råkar vara arbetsgivare, släktingar, svärföräldrar eller gamla ragg. Om det stör mig? Inte nämnvärt. Om det stör andra? Otroligt.

20131009-215237.jpg

Jag har nästan hela mitt liv känt mig tyngd av att vara utåtriktad. Jag har blivit satt på plats i skolan, utfryst från gemenskaper och aldrig riktigt känt att jag har passat in. Därför är det skönt att känna att jag äntligen har hittat min plats. Ett forum där jag kan vara öppen om orättvisor, kroppsliga besvär och skämmiga ämnen som lätt glöms eller göms bort. Att jag kan göra mitt för att få vara med och normalisera en ton och en agenda som idag känns besvärande för många. En plats där jag får otroligt mycket uppskattning för mitt sätt att skriva och vara.

Ändå så får jag höra att mitt sätt att uttrycka mig är olämpligt. Att mina val av bloggämnen gör folk i min närhet obekväma och arga. Att min blogg inte är lämplig för barn. Och vet ni vad? Det kan jag leva med. Jag fattar att alla inte tycker att det är kul eller begripligt när jag skriver MUTTA i versaler. Men så länge jag inte sårar, förtrycker eller hänger ut någon så tycker jag att det är okej att jag snackar PMS, föräldraskapets vedermödor, könsord, orättvisor och kroppsliga skojigheter.

Jag VILL snacka obekväma saker! Jag vill kunna trolla med ord, oavsett om riktningen är åt det poetiska eller det stötande hållet. Mina budskap är harmlösa och att förpackningen inte passar alla varken kan eller vill jag göra någonting åt. Det finns mängder av bloggar, twitterkonton och liknande som har en ton som är harmlös, god, vacker eller formell. Eller alltihop. Läs dessa istället. Min målgrupp är inte hela världen och jag har därför heller inga förväntningar på att folk i min närhet SKA läsa min blogg. Läs en bok eller något annat istället om mina ord får det att krypa under skinnet på dig.

Skulle någon arbetsplats var jag är intresserad av att arbeta i framtiden hitta min blogg och på den grunden tycka att jag är oanställningsbar så har jag bara en sak att säga.

Er vill jag inte jobba hos.
Och det är your loss, för vet ni vad?

Jag är jävligt bra på det jag gör.

Skamlös selfie

PS: Har de facto lyckats twittra mig till både fästman, barn, praktikplats, samarbeten, bostadsbyte och en himla massa vänner. Så att internet skulle förstöra mitt liv? Nja.

PS 2: Det går alldeles utmärkt att anställa mig efter att ni läst den här texten.

Gå in på fliken ”anställ mig” så hittar ni både kontaktuppgifter och länk till linkedin där. Jag är en kreativ jävel som är grym på muntliga presentationer, wordpress, b2c-kommunikation, tugget på sociala medier och att ta med kaka till fredagsfikat.

20 thoughts on “Om att blogga och vara anställningsbar.

  1. Alltså, du rockar, och det var allt jag vill säga! + att jag håller med dig i cirka allt. Jag är inte likadan i min blogg – men jag har trots allt en blogg som alla kan hitta som jag skrivit i jättemånga år och om en arbetsgivare tänker, nej, så känner jag också att det är deras loss 🙂

    Gilla

  2. Olämpligt.. really? Herregud, folk vet att välja sina krig. Jag tycker i alla fall att du är grym! Och jag skulle inte vilja jobba med någon som inte vågade skriva MUTTA i versaler.

    Gilla

  3. Jag tänker så här: allting handlar ju om hur man själv vill vara och vad man vill ha. De som säger sådant till dig vill förmodligen inte själva få den sortens uppmärksamhet. De vill heller inte knyta värdefull kontakt med människor via världens bästa verktyg Sociala medier. De vill varken ge eller få råd och stöd från en massa fina människor där ute som är i samma situation som en själv och de vill ABSOLUT INTE få vänner för livet som de inte gått i samma klass som eller bor grannar med.

    Gilla

  4. MUTTA MUTTA MUTTA MUTTA MUTTA MUTTA MUTTA MUTTA MUTTA

    Håller med dig helt och hållet. Ens privatliv är ju också på internet, arbetsgivare ska inte sitta och titta och övervaka vad man skriver på internet. Det känns som ett sånt där arbetsförnedringen-förslag från en COACH att man ska akta sig för att ha fula bilder på facebook, eller blogga om känsliga ämnen. Det är ju det som är tjusningen med sociala medier.

    Dessutom känns det lite som att speciellt kvinnor ska stå tillbaka. En kille som skriver är ju alltid ”skön” och lite hippt vågad när han skriver om något. Snoppar och vidrigheter är ju vardagsmat. Medan om en kvinna skriver MUTTA så går ramaskriet igång.

    Nä fan, kör hårt och jag hejar på dig!

    Gilla

  5. Vem har kunnat säga något sådant?! Nej fy! Du skriver himla så bra Isabell, sluta aldrig! Lycka till med jobbsökandet, det kommer att gå galant!

    Gilla

  6. Ord! Du lyfter vrålviktiga ämnen gång på gång på gång och får mig att le med fåniga bilder gång på gång på gång på gång. Du är fucking jävla awesome och de som får dig som anställd blir lyckliga rackare!

    Gilla

  7. Hej! Ett himla bra inlägg! Det är skönt att hitta människor och kunna läsa om personer som är lik en själv. Jag har känt exakt samma ”utanförskap” bara för att jag varit utåt som person. Haft väldigt svårt att passa in då det liksom stuckit i ögonen på folk att jag vågat vara den jag är, inte tyckt som alla andra och varit annorlunda. Det är det som är så skönt med bloggandet nu att jag kan få uppskattning för den jag är där och oftast tycker folk att jag är så himla härlig och det är ju bra 🙂 Men mest är det bra att vi kan få skriva om sånt vi tycker är viktigt och kanske till och med bli anställda en dag pga just det viktiga vi skrivit! Jag tycker du är härlig i alla fall och jag tror absolut att du är anställningsbar 🙂 Ha en fin lördag!

    Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s