Jag älskar sociala medier.

Idag är jag lite nykär. Föremålet för kärleken är några av de bloggläsare som gick med i den föräldragrupp jag startade för några veckor sedan. Vi träffades idag på stadsmuseets barnavdelning tillsammans med knytisfika, knoddar och en himla massa avbrutna samtal. Det var supertrevligt och fint att äntligen få ansikten på många jag varit internetkompis med i eoner av tid.

Jag gillar de möjligheter mina internetkanaler ger mig och jag blir lite förundrad varje gång människor avfärdar internet som någonting som sker vid sidan av livet och någonting som är på låtsas. Någonting som är på låtsas på ett dåligt sätt och som tar tid från det där som är ”på riktigt”. Inte sällan hör jag att sociala medier gör en osocial eftersom att en ju bara sitter framför en skärm hela dagarna.

På vilket sätt då? Jag har aldrig varit så social som jag är just nu. Oavsett hur jag mår eller vilken typ av stöd/pepp/umgänge jag behöver så kan, med mitt jättenätverk, få det på nätet. Av folk jag känner eller inte känner. Jag har ett stort nätverk med människor jag träffar utanför internet också, men det nätverket hade verkligen inte varit så stort som det är idag om jag inte hade börjat någonstans.

Jag, som är lite reserverad och obekväm med tanken på att mingla med okändingar, tycker att det är fantastiskt bekvämt att kunna börja så fröet till en bekantskap bakom en skärm och ett tangentbord. Fungerar det där så fungerar det mest troligt i verkliga livet också. Folk kan avfärda sociala medier som trams men hade jag inte varit just social på sociala medier så hade jag inte känt många av mina bästa vänner, jobbat med det jag gör, träffat min fästman eller fött mitt lilla barn.

Kritiken består ofta i att det som händer på internet inte speglar verkligheten, men det håller jag inte med om. Visst, instagram och facebook svämmar över av feelgood-statusar om härliga gymbesök, goda frukostar och fin inredning, men so what? Visst finns det mycket pynt, krimskrams och förskönade bilder som cirkulerar omrking men internet öppnar ju i stor grad också upp för diskussion, medvetandegörande och samtal om sådant som kanske aldrig får luftas annars. Tankar om förtryck, diskriminering, tabun och liknande saker. Min totala kroppschock efter graviditeten vet jag inte riktigt hur jag hade tampats med om jag inte hade kunnat lufta den med andra förvirrade och nyförlösta kvinnor som också undrade vad fan det egentligen är som händer med kroppjäveln såhär efter en dräktighetsperiod.

Jag hade förmodligen inte varit så medveten som jag känner att jag är nu, om jag inte hade hängt på sociala medier. Jag hade inte lärt mig många av de saker som mina riktiga eller mina låtsasbekantskaper faktiskt har lärt mig. Många människors perspektiv jag kan ta del av online hade jag aldrig fått ta del av och jag hade nog kort sagt varit mycket mer inskränkt, fördomsfull och obildad om jag inte hade fått ta del av den smältdegel av kunskap, kärlek och livsöden som internet är. Dessutom hade jag nog inte förstått hur lite jag vet och hur mycket det fortfarande finns att lära. Bara en är källkritisk och tar informationsflödet med en nypa salt så finns det otroligt mycket att lära sig.

Så sluta upp med den där uppfattningen om att internet är på låtsas och att sociala medier är osocialt för det är FEEEL! INTERNET ROCKAR FETT YEAH *använder häftig internetmerch och gör coola tecken i luften* *går ned i spagat* *slickar på mattan*

Hursomhelst.

Efter den pirriga och härliga dejten tog vi en promenad hem. Av någon anledning av Göteborg bestämt sig för att leverera riktigt kanonväder såhär i slutet av november, så vi tog vägen förbi Göta älv och tittade på båtar, kranar och vatten. Sen gick vi hem och julpyntade skiten ur den lilla lägenheten, åt Janssons frestelse och kramades.

20131130-215907.jpg

 

Liten sol-i-ansiktet-bekymrad ettåring.

20131130-215944.jpg

Nu ska jag dricka vin och virka. Puss!

3 thoughts on “Jag älskar sociala medier.

  1. Hurra för att du startade upp denna braiga grupp!
    Jag hade varit så ensam om det inte vore för sociala medier. Numera är nästan alla jag umgås med från början nätkompisar. Det är grymt! Nätet är ju en så mycket bättre arena för att lära känna nya människor än vad IRL är, åtminstone för mig.

    Gilla

  2. Hittade hit via Alexmo. Vilken bra idé! Kul att du tänk på Stadsmuseets barnavdelningen för det är där jag planerar att ha min första träffa med min grupp SVES – tvåspråkiga barn ( svenska – spanska). Låter som jag tänker rätt. Tänkte även på andra museum i stan typ rösschka mini. För att gå på museum med mitt barn finns också med på nån skulle vilja göra mer av lista.

    Kul att ha hittat dig! Skönt att läsa att fler reflekterar över all yta i sociala medier och ger den lite mer öppenhet och vardagsrealism.
    Kram

    Gilla

  3. Pingback: Länkkärlek: Pyssligheter | #blogghen

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s