Bara vanliga jag.

Ibland är det lite svårare att tycka om sig själv och att känna sig nöjd, men jag är glad att det trots allt har varit normaltillståndet ganska länge nu.

Det senaste året har nog varit tyngre än vad jag många gånger själv insett och därför är jag väldigt glad att jag äntligen har något slags hormonell balans i kroppen. Det är tungt nog som det är, att försöka vara nöjd med vem man är och vad man har när det finns så mycket yttre påverkan som bara finns till för att berätta att man är otillräcklig. Som finns till för att få en att tycka att man väger för mycket, tjänar för dåligt, tränar för lite, använder telefonen för mycket, bor för trångt, knullar för sällan, dricker för mycket och klär sig för tråkigt. Det är svårt som det är. Lägg till en markant livsstilsförändring, hundra miljoner hormoner och en total sömnbrist på det och du får en svårlöst ekvation. 

Nej, jag är verkligen så himla glad och tacksam att jag äntligen mår så stabilt som jag gör och att jag äntligen har fler ljusa dagar än vad jag har regntunga och becksvarta. Hormoner och jag är sannerligen inte bästa kompisar. 

Image

8 thoughts on “Bara vanliga jag.

  1. Känslig förhormonförändringar + barn = man får möta mörkret.
    Men bara när man har mött mörkret kan man återuppstå i ljuset! Tror jag. Alltså jag är rätt säker att det är så.

    Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s