Svar på frågestunden!

Ny på blogghen men tycker du skriver himla roligt. Jag har ett 10-månaders barn som är alldeles ljuvligt. Jag tyckte dock att det var apjobbigt i början med amning och ingen sömn. Mår lite dåligt när jag tänker på syskon (som jag vet att jag vill ge mitt barn) och att orka den tiden igen. Hur tänker du kring det?

Hej och vad kul att du har hittat hit!

Ja, precis som du berättar så var ju den första tiden ingen direkt lek. Det känns lite läskigt att fundera på syskon, men framförallt på grund av att jag blir så otroligt påverkad av de hormoner som rusar omkring i kroppen när jag är gravid och ammar. I framtiden vill jag jättegärna ha syskon till barnet, men det känns onekligen läskigt. Däremot så tror jag att den uppoffringen känns självklarare att göra längre fram, då jag den gången faktiskt vet vad det är för något jag får i utbyte. Mina förväntningar inför graviditeten och mina känslor inför att vara nybliven förstagångsmamma är ju någonting jag inte kommer att uppleva igen på samma sätt. Saker kommer att vara jobbiga, men nästa gång så vet jag ju förhoppningsvis att ”this too shall pass”. Dessutom kommer det inte att vara svinläskigt med en ny liten kotte då jag fattar hur man gör med en bebis, hur amningen/flaskmatningen fungerar och att det inte är sådär svårt egentligen. De sakerna som var jobbiga med graviditeten rent psykiskt kommer nog inte att vara lika jobbiga den här gången, typ att inte få vara ute och festa. Är i pricip aldrig ute och festar längre så det blir ju ”rätt” lätt att vänja mig av vid!

En stor del av det som var jobbigt med första tiden handlade ju faktiskt om mig själv och det faktum att jag kände mig så ensam under i graviditetsrollen, mammarollen och som nybliven förälder utan föräldralediga vänner. Det har jag fått lite bättre ordning på nu och nästa gång det är dags så är jag förhoppningsvis flitigare på att komma iväg till öppna förskolan samt är bättre rustad för en föräldraledighet, vad gäller nätverk och så. Dessutom kommer jag ju då att ha ett barn som är ett litet storbarn, som kan prata och göra saker.

Jag vet inte, men ju längre tiden går ju lättare känns det och desto ljusare ser jag på det. Det får gärna ta några år men SEN så vill jag definitivt göra det igen. Det blir ju inte bättre med längtan (eller dödslängtan) heller när man träffar folk som har barn som är syskon. Nååå *ynk ynk i livmodern*

Vem är snyggast i Backstreet boys?
När jag gick i mellanstadiet var jag dökär i Nick, Brian och Howie D i omgångar. Mest Howie D, men det tror jag var för att han var den bortglömda underdogen?! Ville ju redan då vara en *unik snöflinga* och hejade alltid på grejerna som ingen annan hejade på samt blev kär i de endast semipopulära klasskompisarna för att kunna vara ensam om’et. Nu idag hade jag dock fått säga Kevin, av George Clooneyska skäl. Har dessutom en thing för ögonbryn.

Vilken är din bästa bok?
Åh. Nu blir det superdupersvårt. Jag har så många böcker som jag älskar och har älskat sönder i mina dagar. När jag var yngre, pre twitter, så läste jag otroligt mycket böcker och slukade en roman om dagen. Jag har alltid läst väldigt fort och som ung så hängde jag på biblioteket flera dagar i veckan. Kom hem med drivor och kilon med böcker varje gång!

Skulle jag behöva välja tre kanonböcker jag har läst på senare år så skulle det bli Shantaram, Shadow of the wind och Boktjuven.

Vill gärna lägga till Roald Dahls Stora Vänliga Jätten här också. Ej rangordnad utan bara sådär lite snyggt i kanten.

Har du nånsin varit så magsjuk/full att du bajsat och kräks samtidigt?
Nej! Inte magsjuk eller full, men däremot var jag inlagd på sjukhus på cypern sommaren 2009 när jag hade svininfluensa och då vill jag minnas att jag inte mådde särskilt bra, om en säger så. Mindre kul för min rumskamrat. Heerrgheeergh.

Har du nån paradrätt i köket som du gör om du vill impa?
Nej, det har jag faktiskt inte. Jag är GRYM på vardagsmatlagning och gör fantastiska pajer, soppor och grytor. Däremot så lagar jag inte så mycket fancy schmansy mat. Är en jävel på att baka så jag kanske istället får säga att jag lägger fram mina saffransbiscotti med mandel och apelsin samt mina kardemummabullar? Eller äsch, jag är skitbra. Kom hem till mig så får ni bullar med chili con carne, vegangulash, pitabröd och pannkakor!

Bästa tv-serie?
Alla sjukhusserier någonsin! Öppen fråga till netflix: När ska ni börja visa ER? (Cityakuten)

Bästa föräldratipset?
Lita på dig själv som förälder. Du är förmodligen way more kompentent än vad du tror. Slappna av, ha ett avslappnat förhållningssätt till böcker och pekpinnar och kom ihåg att kramas och pussas.

Dessutom: Prylar är överskattat. En måste inte ha dyraste barnvagnen, flådigaste skötbordet och spejsigaste tillbehören till allt. Det går alldeles utmärkt att köpa second hand, ta det man har (ex handduk på sängen istället för skötbord) och låna ifall en har någon snäll själ i sin närhet som vill låna ut grejor. Första året behövs inga leksaker alls till bebin, ge hen en slev eller fri tillgång till någon barnsäkrad låda i köket och saken är biff. Barnindustrin tjänar så löjligt mycket pengar på oss föräldrar, och kanske framförallt förstagångspäron som inte vet hur mycket (litet) grejer det behövs för att klara av att ta hand om ett barn. Det löser sig! Ta en bulle å schlappna av! *ler avslappnad livscoach som sitter brett med benen på bussen*

Carola, Fredrik Reinfeldt, Yohio – du måste ligga med en, gifta dig med en och döda en. Vad gör du?
Får man ta alla?

Finns det något som du känner att du borde veta eller kunna men inte alls har koll på?

Jag tycker att jag, rent logiskt sett, borde kunna dansa eller iallafall ha det i kroppen men ICKET. Varje gång jag hamnar på en aerobicsklass eller något danspass (hade en hel termin dans i gymnasiet) så ser jag ut som att bambi har tagit crack, smort in rådjursfötterna med glidslem och bara gett sig ut på den halaste av de halaste isarna. Har nog skrivit en gammalt blogginlägg om det.

Dessutom tycker jag nog att jag borde kunna räkna division med mer än en nämnare, men det kan jag inte. Jag lärde mig aldrig liggande stolen.

Jag jobbar på Nannynu och är världens bästa barnvakt, så att du vet om det någon gång krisar är det bara å mejla mig, skulle vara en ära att passa ditt lille barn!
Hallå! Fett bra erbjudande!

Vad tycker du om Gudrun Schyman? Och kan inte du skriva mer om feminism:)))
Gudrun är grym. Om det är någon av er som har lyckats få hem henne till sitt vardagsrum här i göteborg så kommer jag gärna! Och önskemålet får jag försöka uppfylla. I nuläget bloggar jag inte så mycket om det eftersom att jag tycker att det finns så många andra som gör det så mycket bättre än vad jag gör, och som dessutom kan bidra med andra perspektiv än vad jag, som vit medelklassfeminist, kan göra. Så just nu försöker jag hålla käften i de frågor där jag känner att min röst inte behövs. De frågorna jag gärna höjer min röst handlar oftast om mammarollen och mammakroppen, främst därför att jag känner att jag där kanske kan tillföra någonting nytt eller iallafall hyfsat osagt. Men jag vet inte. Kan posta mer tips på grymma feminister framöver!

Hur oskönt är det att gå in ett par nya dr martens?
Fötterna dör, men det blir bättre så småningom och det är definitivt värt det. Jag har rätt höga fötter så det var främst där jag hade ont, vilket jag märkte blev bättre av att knyta skorna ordentligt. Använde dem kanske en gång i veckan i början så att fötterna hann återhämta sig mellan gångerna men sen så blev det sketaskönt.

Var det någonsin någon som kritiserade ert val (eller hade synpunkter på) att ni blev föräldrar i så ung ålder (eller ja, under medelåldern för förstagångsföräldrar) och vad sa ni isåfall till dem? Som du säkert förstår är jag själv svintaggad på att sluta med minipillren och se vad som händer, men jag är lite yngre än du och både min sambo och omgivningen tycker att det är lite ungt.
När vi berättade för vår omgivning så var reaktionerna nästan uteslutande jätteglada. Alla var väldigt glada för vår skull, även om det nog säkert var många som tyckte att det var lite ogenomtänkt att vi skulle bli föräldrar när vi hade varit tillsammans en sådan kort tid. Däremot tror jag inte att jag har hört någonting negativt om vår ålder eller att vi är unga föräldrar. Det blev jag faktiskt själv överraskad över. Jag var väldigt nervös när jag skulle berätta för mina föräldrar och mina vänner men vi fick verkligen bara lyckönskningar och glädjetårar.

Hur var du som tonåring?
Jag hade ett stort, för att inte säga enormt, självförtroende men ganska låg självkänsla. Jag tog nog väldigt mycket plats, klev folk på tårna, var en dålig lyssnare och hade väl en allmänt dålig fingertoppskänsla när det kom till hur man skulle bete sig bland folk. Jag var glad, rolig, sprallig och väldigt driven, men hade nog en väldig övertro till mig själv och min, vad jag själv ansåg, stora charm. Dessutom var jag ordentligt självisk och satte nog rätt ofta både vänner och familj i skiten efter att ha fattat (eller låtit bli att fatta) ogenomtänkta beslut gällande pengar, tider, resor och ansvar.

Det har varit mycket att jobba på och många jobbiga insikter att ta, såhär i efterhand, men jag känner mig som en ödmjukare, klokare och lite snällare människa nu för tiden vilket är väldigt skönt. Ibland önskar jag litegrann att jag hade förstått det tidigare för jag har nog förlorat en väldig massa bekantskaper som kunde ha blivit riktiga vänskaper om jag hade vetat hur jag skulle ha förvaltat dem. Väldigt synd.

Om jag ska ta det på ett litet ytligare plan så var jag väldigt musikintresserad, totalt ointresserad av sport, åkte gärna på festivaler, var alltid kär i någon kille, gick teaterestetiska programmet och ville nog gärna gå min egen väg. Jag var lite räddhågsen av mig och höll därför aldrig på med droger, alkohol, tobak eller farliga grejer i någon större utsträckning. Jag var lite för feg och kom från en lite för frikyrklig bakgrund. Visst blev det en del alkohol senare men just som tonåring var det väldigt lite av den varan. Jag ville nog mest bara att killarna som spelade hockey och fotboll skulle se mig. Hade jag fått hade jag åkt tillbaka i tiden och uppmanat mig själv att starta band och att skita i att spendera varje kväll på någon kall hockeyrink för någon halvbrydd killes skull. Överhuvudtaget hade jag nog skitit i killar om jag hade fått göra om min tonårstid.

Har du funderat på att medverka i eller starta en egen podcast?
JA! Detta hade jag jättegärna gjort. En podcast om kvinnokroppen eller kanske om något smalt, men roligt och sjukt intressant ämne. Hade dock behövt en rolig sidekick/medpoddare och har inte riktigt någon sådan? Dessutom älskar jag nog min egen röst lite för mycket.

Vad kom först, hönan eller windows xp?
Hur långt är ett snöre?

FORTSÄTT GÄRNA FRÅGA!

Bild 2013-10-10 kl. 12.48 #6

PS. Förresten har jag gått till tandläkaren nu! Jag vågade och det verkar inte alls vara sådär domedagstrasigt som jag hade förutspått så HURRA FÖR MIG!

 

4 thoughts on “Svar på frågestunden!

  1. Jag har också alltid älskat att läsa böcker. Dock tycker jag tyvärr jag kommit ifrån det sedan jag började plugga på heltid för två år sen. All kurslitteratur tar musten ur mig… 😦 Men vill hitta tillbaka till det roliga med att läsa igen! Därför vore det himla roligt om du ville sammanställa någon lista på böcker som jag kan varva kurslitteraturen med, typ ”20 läsvärda böcker enligt Isabelle”. Är i stort behov av tips!

    Gilla

  2. två saker på olika nivåer av djuphet:
    1. älskar din beskrivning av dig själv som tonåring. som att titta i en ordspegel om du förstår.
    2. för att ”gå” in doc martens: cykla med dom. det knökar till skinnet mycket hårdare och snabbare än att bara gå i dom, så dom blir sköna dirr!

    Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s