Att vara eller att inte vara mamma.

Nu är jag lite förbannad och har jagat upp mig. Såhär är det nämligen.

En känd radiopratare twittrade tidigare idag om hur märkligt hen tycker att det är när folk presenterar sig själva som mammor, tillsammans med de eventuella övriga titlar de identifierar sig som. Det vill säga hur konstigt och patetiskt det är när kvinnor själva identifierar sig främst som mödrar istället för någonting annat. Jag har länge varit av uppfattningen att den åsikten verkar vara rätt allmänt utbredd och hör alldeles för ofta folk i min närhet säga saker som ”Ja, när jag får barn så ska jag då iallafall INTE kalla mig själv för Pelles mamma eller ha någon mammablogg, gud så patetiskt” och ”När jag blir förälder ska jag då INTE ändra på mig själv och bli någon himla lattemamma bara för att jag får barn”. Och vet ni? Jag tycker att det är lite trist. För det går ta mig fan inte att göra rätt som morsa, hur en än gör.

Man förväntas få barn, helst ett par-tre stycken, men skämmes om en låter det påverka ens liv! Helst ska man göra alla aktiviteter man hann med innan man fick barn, men man får ju se till så att det inte blir för mycket så att man är en frånvarande morsa. Man ska inte vara någon patetisk lattemamma och vara föräldraledig så länge så att man reduceras till att bara vara en mammaledig klump med slem som jobbar halvtid och inte VILL någonting med sin karriär men man ska ju GUD FÖRBJUDE inte ge sig in i arbetslivet direkt heller, man vill ju inte vara en egocentrerad karriärist som skiter i barnen?! Man ska vara föräldraledig och se till att ta sig ut i friska luften minst en gång om dagen men man ska helst inte umgås med någon annan under tiden man gör det för har ni sett hur störande det är med de stora gängen barnvagnar i parken?! Flera stycken i bredd går dom!! Man får inte ha med sig kidsen någonstans ut i offentligheten, eftersom att barn som ju alla vet bara låter och skriker och luktar och STÖR i någon copys dyrköpta tysta espressofika, men helst ska man inte heller vara en sån där egoistisk förälder som skaffar barnvakt för minsta lilla hela tiden och man ska DEFINITIVT inte lämna in barnen på någon lekavdelning på något varuhus för VEM GÖR SÅ EJENKLIEN. Man ska engagera sig helhjärtat i barnens aktiviteter, scheman, måenden, liv men gud förbjude om man skulle LEVA SITT LIV GENOM BARNEN?! Man är väl ingen identitetslös jävel utan eget liv heller?!

Nej, oavsett hur man gör så verkar ens livsval sticka folk i ögonen. Identifierar man sig för mycket med sin mammaroll så är man en svag och lam människa, utan egna intressen och egen identitet. Identifierar man sig för litet med sin mammaroll så är man en hjärtlös psykopat. Jag förstår inte varför det ska ses som avsaknad av egen identitet när en identifierar sig som förälder och anser att det är en stor del av en. Jag menar, hur skulle det inte kunna vara det? Folk får gladeligen identifiera sig som fågelskådare, entreprenörer, kockar, män, radiopratare, kvinnor, brandmän och småsparare men som MAMMOR? Nej, för det är så HIMLA patetiskt när folk ”reducerar” sig till att ”bara” vara föräldrar. Till skillnad från när folk presenterar sig som och därmed reducerar sig till sina jobb som art directors, copywriters, poliser och arkitekter, eller till sina ideologier, drömmar, etniciteter, ursprung, titlar eller… Ja. Eller just det, det är ju bara titeln ”mamma” som svider så förbannat i folks ögon och öron. Mamma är ju någonting man bara är, ingenting riktigt som en yrkestitel eller någonting annat häftigt och välrenommerat. Mamma är ju en typisk kvinnogrej. Och kvinnogrejer är ju som bekant riktiga ickegrejer. Föda och ta hand om barn är en typisk sådan fånig ickegrej som vi bara förväntas göra, utan att det ska påverka oss som personer och vilka vi är.

Jag tycker att det är trist att mammor (för ja, det är mammor och inte pappor som får ta smällen) är en målgrupp som det är så himla enkelt att plocka billiga poänger på bekostnad av. Det skämtas och hånas så det står härliga till när ämnen som mammabloggar, mammagrupper, barnvagnspromenader, babyshowers, mammalatte och dylikt kommer upp på agendan. HÖHÖHÖ, hörs det. Så himla patetiskt att hon kallar sig Emmas Mamma på sin blogg, lever hon genom ungen eller? Hahaha, mammagrupper. Flera mammor som snackar om BARN tillsammans med varandra. Vilken löjlig grej. Plockeliplock med poängerna. Hela sitt liv lägger hon i den där ungen! Ska hon inte tänka på sig själv? Ska hon inte göra karriär? STACKARS TJEJ. HAHA. Höhö. Titta hon gör någonting med sin situation som mamma och umgås med andra tjejer som också är mammor GUDSÅFÅNIGT. Flås. Fnys. Förakt. Blä.

Nej, jag reducerar inte mig själv till att vara enbart mamma för att jag tidigt väljer att berätta det om mig själv, när jag träffar en ny människa eller skriver en personbeskrivning. Jag väljer att berätta det därför att det är en stor och viktig del av vem jag är, vad gör och hur jag är. Jag reducerar inte mig själv till enbart min roll som förälder för att jag väljer att blogga om mitt barn, ha hen som bakgrundsbild i telefonen eller trivas med att hänga med folk i föräldraforum på internet. Det är det du som gör.

Image