Den svettiga köttbaletten.

HÖRNI, mirakel kan faktiskt hända! Det är ju trots allt inte så länge sedan jag skrev detta och med tanke på att jag denna vecka har varit iväg till gymmet inte mindre än TVÅ *räcker upp två fingrar som dvärgarna i fångarna på fortet* gånger så får man väl ändå räkna det som att jag nu kommit igång med att motionera på regelbunden basis.

Njä okej. Men ändå.

I tisdags var jag på ”hot mojo”. Det var väldigt mycket hot och väldigt lite mojo, men allt som allt ett skönt yogaliknande pass som genomfördes i en 38-gradig yogastudio. Jag hade med mig en slapp t-shirt att ha ovanpå min sport-BH men upptäckte när vi stod utanför salen att det inte bara var den i särklass fulaste klädseln utan också den mest opraktiska. Alla tighta, fitta amazoner stod och väntade i träningskläder gjorda av typ titan/änglahud/silkesmask/stål. Väl inne på passet och med klädångesten lämnad bakom mig tog jag mod till mig och slängde av mig t-shirten lite frigjort och blottade de post partumska magränderna, något jag såhär i efterhand kan konstatera var det enda alternativet. SOM jag svettades! SOM jag halkade omkring på yogamattan som en slemmig och nyförlöst kalv! Och vad SKÖNT det var? Precis min typ av pass. Jag blev så uppfylld och glad att jag bokade in ett nytt pass två dagar senare, idag.

”Med rörelser hämtade från djurriket” läste jag på hemsidan och tänkte att det nog kunde bli kul. En hoppig och skuttig klass, bara 45 minuter lång dessutom med typ kissande hunden och lite ljushopp. Perfekt!

Det var inte perfekt. Det var dödsjobbigt. Totalt jättegrisigt och med omöjliga rörelser och moves (typ det spasmiska lejonet/den knullande svanen/den berusade myskoxen) som gjorde att jag famlade omkring framför spegeln i någon utmattad halvmesyr till köttbalett. För hamna längst fram framför spegeln gjorde jag naturligtvis. Tillräckligt nära instruktörhen för att hen skulle kunna vråla uppmuntrande saker som ”DEN HÄR GÅNGEN KLARADE DU DET FAKTISKT”, fastän jag inte ens var i närheten av att klara egentligen någonting alls. 

Jaja, nästa gång går det säkert bättre! Jag kommer att släpa mig dit igen fastän min träningsvärk kommer att vara så gräslig att jag imorgon ligger och vrålar uppmaningar till fästmannen om att ta mig av daga. Det skulle nämligen vara himla trevligt att känna att kroppen orkar och kan mer än vad som bara är absolut nödvändigt. 

8 thoughts on “Den svettiga köttbaletten.

  1. Jag rodnar fortfarande åt minnet av då jag var på ett zumba-pass, jag är livrädd att göra sånt jag inte är bra på (det är mycket, och innefattar de flesta träningsformerna), men jag hade samlat mod i typ ett år och tänkte att ”lite dansant är man ju i alla fall”- jag har aldrig haft så fel, det var det mest odansanta, taktlösa elände iklädd i ett par trikåer som någonsin varit på ett danspass. Värst av allt var de medlidsamma blickarna från de höftrullande pensionärerna.

    Men på’t igen du bara, jag hejar härifrån Stockholm!

    Gilla

    • Haha! Det är av exakt den anledningen jag håller mig borta från danspass. Hade jag anat att jag skulle känna mig så väck som jag gjorde hade jag aldrig gått på detta heller!

      Gilla

  2. Du är mitt barn – inget snack om den saken. Minns med svettiga handflator ett av mina få tafatta försök till gymnastik i grupp. Koordination har aldrig varit min starka sida. Blandade småhopp och ”Indianen” i en osalig mix…men ge inte upp som jag gjorde!

    Gilla

  3. Pingback: Jak er tröt hest. | #blogghen

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s