Den andra sidan av myntet.

Ibland måste jag stanna upp och påminna mig själv om att jag är bra på massor av saker. Att jag kan mer. Att jag faktiskt har vilja, driv och engagemang. Att det har visserligen fått ligga åt sidan ett ganska bra tag, till förmån för något som krävt helt andra saker av mig, men att det ändå finns där.

Graviditeten och de första månaderna av föräldraskapet har sannerligen inte varit det enklaste jag gjort. Det har varit förbaskat vackert, härligt och fint, visst. Men länge har jag mått dåligt både fysiskt och psykiskt. Jag har mått illa, varit utmattad, känt mig ensam, dragit mig tillbaka, tappat tron på mig själv och min kapacitet. Känt mig snuvad på mina möjligheter och mina planer, allt det där jag tänkte göra med mitt liv, min karriär, min fritid. Tänkt att jag får nöja mig med att kanske inte studera riktigt det jag vill eller jobba med det jag vill. SOM jag har skämts över att jag känt så.

Men vet ni? Det börjar komma tillbaka. Min tro på mig själv börjar återvända med full kraft och jag känner mig mer peppad och sugen på livet än vad jag har gjort på länge. I dagarna har jag suttit och skrivit ett helt nytt cv, med helt nya ord. Vägt dem väl och insett att det där jag saknat så mycket kanske bara har sovit en liten stund. När jag rannsakar mig själv och tittar tillbaka på saker jag åstadkommit kan jag återigen känna mig stolt. Stolt och bra. Fan vad skönt det känns.

20130529-232652.jpg

4 thoughts on “Den andra sidan av myntet.

  1. Härligt att du börjar se framåt! Jag tror att de flesta kan känna igen sig i det du skriver – åtminstone för någon period i livet. Den där omställningen att bli förälder är inte enkel. Lycka till med allt du företar dig<3

    Gilla

  2. Detta inlägget var oväntat peppande! Visst, jag har inga barn eller så, men jag har ändå känt precis så som du beskriver i detta inlägg. Jag är glad över att läsa att det börjar vända för dig! Tack vare detta inlägg så kommer det nog att börja förändras för mig också.

    Tack!

    Gilla

  3. hej 🙂 jag har också känt precis som du skriver, trots att jag inte har några ongar, jag har bara flyttat till en ny stad. jag tycker ofta att man ser vad alla andra har, och vad alla andra gör, istället för att se till de fantastiska saker man själv är kapabel till. förhoppningsvis har man nån som kan påminna en om att man är rätt bra ändå.

    Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s