Blödighetsbattle.

Jag har alltid varit en väldigt sentimental person. Jag kan spendera timmar på att gå igenom gamla bilder, filmer, böcker, kvitton, kärleksbrev och favoritkläder medan jag lyssnar på någon låt som betytt mycket för mig en gång i tiden. Utöver detta har jag också alltid varit väldigt blödig och lättgråten, vilket ofta yttrat sig när det kanske hade varit läge att vara lite samlad, typ när jag FULGRINADE mig igenom ”För kärlekens skull” på min brors bröllop. Ja, jo det kanske hade varit okej om det inte vore så att jag sjöng och spelade gitarr under vigseln.

Denna sentimentalitet har helt gått till överstyr sedan vi fick barn och jag har dessutom smittat min sambo som har blivit precis lika hopplös själv.

Ofta sitter vi och tittar på tv eller läser tidningen när en av oss plötsligt tittar upp och börjar skälva med läppen samtidigt som man säger något i stil med ”tänk om vi plötsligt skulle dö och lillhen skulle bli själv” varpå konversationen som följer ser ut ungefär såhär:

”Tänk om det skulle hända oss något och lillis skulle bli själv” *darrar på läppen*

”Hå nej, tänk vad hemskt om det skulle hända när hen låg och sov” *fäller ut läppen och darrar mer*

”Ja hen kanske skulle vakna i vaggan och känna sig alldeles ensam och ropa på oss och undra varför vi aldrig kom. Flera timmar skulle hen bara gråta och vara ledsen och kanske orolig” *ögonen fylls av tårar*

”Eller så kanske det skulle bli som de där barnen som hittas bredvid sin döda förälder som varit död typ en vecka och så har de försökt väcka henom och ge bullar och okokta makaroner så att hen ska vakna och inte vara hungrig” *gråter nästan*

”Ja och så kanske de har lagt en filt på mamman eller pappan för att de tror att hen sover men i själva verket kommer hen ALDRIG att vakna” *snoret rinner*

”Ja tänk om det skulle bli så för oss och så skulle hen ALDRIG ha vetat vilka vi var eller hur vi luktade eller lät eller känna några band över huvud GNNNH” *fullskalig gråt*

Jag vet faktiskt inte varför vi håller på såhär. Finns en miljon variationer på ämnet och det slutar i princip alltid med att det darras med läppar eller blinkas frenetiskt med tårfyllda ögon.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s