Det tar sig.

För varje dag går det lite, lite fortare för bebis att ta sig runt sin egen axel eller bakåt. Framåt har vi fortfarande inte riktigt fått fason på vilket leder till att jag med jämna mellanrum får gå och plocka fram det uppgivna och frustrerade börnet från de skrymslen dit han lyckas ta sig in men inte ut, typ under tv-bänken eller soffan. Jag skulle vilja spara varenda liten dag och vartenda litet framsteg i en burk för att kunna ta fram och titta på när han lärt sig gå, vuxit upp och dessa dagar sedan länge är förbi. *darrar på rösten* *blinkar bort tårar* *skälver med läppen*

20130404-130013.jpg

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s