Ära vare gud i höjdhen.

Jag har länge misstänkt att jag lider av ett svårt fall av gråta-för-minsta-lilla-sjukan men nu när jag har fått barn så kan vi alltså konstatera att jag alltså ÄR självaste blödigheten personifierad.

Var på ett o-er-hört flåshurtigt humör tidigare idag och tänkte kanalisera energin på något nyttigt projekt, i det här fallet sätta ut barnets urvuxna bebiskläder på tradera för att spara på plats, pengar och miljö. Jag hann inte ens plocka upp den lilla, lilla grå overallen som den lilla, lilla bebisen var alldeles, alldeles för liten för när hen åkte hem från BB innan syndafallet och Den Stora Hulkgråten™ uppenbarade sig. Släpade mig in till vardagsrummet där barnafadern satt och hulkade ur mig något osammanhängande i stil med: *gråt* minns du *hulk* han växer *snor* kan inte sälja *snörvel* måste spara *tuut* . Försökte mig sen på tre-fyra plagg till innan jag fick ge upp. Någon dag ska jag ta tag i det. Någon annan dag, långt fram i tiden. Förslagsvis när han blivit stor *darrar på läppen* och det inte längre finns några små småsyskon kvar som kan ärva *tårfyllda ögon*.

Jag kan slå mig i backen på att jag kommer att bli precis den där mamman som sparar varenda liten teckning (”Vilket FINT monster, jaha det är mamma du har målat VAD FINT”), ask med påklistrade makaroner och sockerbitsigloo som mina barn någonsin pillar ihop på slöjden. Det hela kommer sluta med att det om 30 år finns ett helt avsnitt av Hoarders tillägnat mig där mina barn tvingat mig till en intervention för att jag inte ska riskera att kvävas under de enorma mängder flirtkuletomtar och smällkarameller jag sparat genom åren.

Vi ska nog vara glada att det är sju (bara?! *darrar på läppen*) år kvar tills det blir dags för skolavslutningar och såna ohemult fina saker. Jag kommer att stå längst fram och vinka, gråta, snörvla och filma varenda litet blockflöjtsparti. Jag kommer att mima med i ”fjäriln vingad syns på haga” och klämma i för kung och fosterland när vi sjunger ”den blomstertid nu kommer”. När allt är slut och vi ska gå och äta glass och fira sommarlov kommer jag att vara förstörd när jag tänker på nedräkningen nu påbörjats och att antalet skolavslutningar jag kommer att få vara med på nu bara kommer att krympa. Vänta du bara Ville. Det här gamla vraket har inte ens börjat snörvla än. Det är bara en uppladdning inför studenten.

20130317-143759.jpg

Små, små skor. Huu.

En reaktion på ”Ära vare gud i höjdhen.

  1. Hahahahahaha känner igen precis vartenda ord ovan.

    Och barnens alla kläder ligger prydligt i storleksordning i platslådor på vinden och väntar på bättre tider. Förhoppningsvis småsyskon men annars barnbarn.

    Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s