Hemma.


20130317-130056.jpg

Vi var på barnprylmarknad igår där det fanns mängder med begagnade barnkläder, leksaker, prylar och diverse. Det enda vi egentligen var ute efter var en vårjacka till den yngste medlemmen i hushållet och precis en sådan hittade vi för 40 kronor. Utöver det kom vi hem med världens minsta gummistövlar och en liten blågul body. Hur ska man kunna låta bli när det finns superfina saker för några ynka kronor?

Jag gillar att köpa begagnat. Dels för att den billiga pengen passar min studentikosa ekonomi men också för att det är så mycket roligare att ta ut svängarna med färg, form och mönster när man inte har betalat multum för det. Just igår handlade vi kläder men jag gillar nästan ännu mer att komma hem med en gammal lampa, någon ful burk eller tveksam kaffekopp. Vårt kök ser ut som att Pippi Långstrump kräkts kokböcker, plåtburkar och färg efter en tripp på LSD (tänker jag mig) och jag ÄLSKAR det. Jag har försökt att bo sådär högblankt och avskalat innan men det slutar bara med att det ser sorgligt ut, då jag någonstans blandar ihop ”avskalat” med ”helt tomt på prylar, grejer och livsglädje”. Jag har ingen känsla alls för att inreda sådär minimalistiskt så för mig blir det bara oerhört opersonligt och tråkigt. Dessutom tycker jag om att ha mina saker framme, så de syns. Jag vill att det ska synas att det faktiskt BOR någon här. Att JAG bor här.

Sen jag tog studenten har jag bott på en mängd olika andrahandskontrakt och soffor, spenderat 1,5 år utomlands för att till sist landa i den lägenhet där vi bor nu. Under dessa sju år där jag flängt omkring har dessutom båda mina föräldrar hunnit flytta ifrån Umeå och de lägenheter och hus där jag har vuxit upp och bott. Hela min familj är utspridd över landet och jag har, som den otroligt unika snöflinga jag är, länge känt mig rotlös och haft hemlängtan. Det är, milt uttryckt, ganska tråkigt att ha hemlängtan när de platser man förknippar med ”hemma” inte längre finns kvar. Därför är det så otroligt skönt att jag, sakta men säkert, upptäckt att det faktiskt går att skapa nya punkter och platser som man anser vara hemma.

Hemma är inte längre det vita tegelhuset på den lugna gatan i Umeå. Hemma är min lägenhet där jag nu bor med mitt barn och min sambo. Hemma är den stora traven med sambons kokböcker i köket. Hemma är min farmors trasmattor på köksgolvet. Hemma är tavlan på byrån i sovrummet, den som föreställer en mycket vacker kvinna som jag inte har någon aning om vem det är. Hemma är furukökssoffan som min pappa köpte för trettio år sedan när han jobbade som lantbrevbärare och som jag själv slipat, målat och klätt om. Den som min syster petade ned matrester i när hon inte ville äta upp och som jag senare hade som säng i mitt flickrum. Den här staden och den här lägenheten är så förbaskat mycket HEMMA och det är så otroligt skönt att äntligen kunna säga det.

Iphone 2012 485 Iphone 2012 494 Iphone 2012 548 Iphone 2012 549

Iphone 2012 1316 Iphone 2012 1314

One thought on “Hemma.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s