Från en förälder till en annan.

Hej. Jag heter Isabelle och jag är en mamma. Jag har läst om hur bebisar fungerar och köpt alla viktiga saker man behöver. Jag har vant mig vid att vakna på natten för att trösta det lilla ledsna, sömndruckna knytet och byta hans blöja. Jag har lärt mig hur han låter när han är nöjd, missnöjd eller hungrig. Jag vet hur man fäller ihop vagnen och jag har läst böcker om hur man gör barnmat, behandlar eksem och mildrar hosta. Många saker har jag lärt mig och vant mig vid och på det stora hela känner jag mig som en riktig mamma. Något som jag däremot inte vant mig vid är mitt nya, ängsliga kaninhjärta. Jag misstänker att jag kanske aldrig gör det. Kärleken till mitt barn blir större för varje dag som går och jag förvånas ständigt över hur jag kan känna så mycket för någon jag bara känt en liten stund av mitt jordeliv.

Än är han liten. Än har vi full makt över vad som händer honom och hur han mår. Just nu är vi hela hans tillvaro, vardag och universum och jag blir skräckslagen när jag tänker på framtiden. Hur kommer jag att reagera om han en dag kommer hem och säger att barnen i skolan inte vill leka med honom? Hur ska mitt hjärta kunna leva med att han någon gång kanske blir ledsen, retad, dumpad, fråncyklad eller bortvald? Kommer jag att räcka till? Hur gör jag annars?

Bättre än någonsin förstår jag nu också mina egna föräldrars val och handlingar. Utskällningar jag fått och saker jag inte tillåtits göra. Jag minns tårar jag gråtit över handlingar och beslut jag funnit orättvisa men som jag idag förstår bara var av kärlek och omtanke. Jag förstår så mycket mer av min egen barndom sett från mina föräldrars perspektiv, något som gör att jag känner mig så otroligt tacksam över allt jag fått. All skit jag klarat mig undan på grund av deras omsorg. Alla vackra, fina och roliga minnen jag har.

Den här dikten skrev min mamma till mig och min storasyster när hon läste på komvux 1992. Vi var då 5 och 11 år gamla. Med jämna mellanrum läser jag den och blir lite glansig i ögonen. Nu förstår jag den bättre än någonsin.

Till mina kära döttrar båda
som snart skall vuxenvärlden nå
Som vän och Mor jag vill er råda –
om sånt som ni kan stöta på.

Ni rena blad där ingen hunnit skriva –
där ingen penna ännu skrivit fel
Som blomsterknoppar efter vinterns driva
som orörd frukt – så fin och hel

Visst önskar jag – som mången ängslig Mamma
att vägen ska bli slät och lätt att gå
Men mitt förnuft det vill ej alls detsamma –
Det vill att målet trots allt slit blir värt att nå.

I era ögon – själens klara speglar
man kan ej ännu skönja något svek.
Men flickor, när man ut i livet seglar
förstår man snart att det är ingen lek.

Ni kommer säkert mången gång att såras,
att känna sorg och ilska i ert liv.
Men när av bitterhet och gråt ögat vill tåras
Håll blicken högt – Ta inte utan giv!

Visst finns det mycket som är underligt i världen,
sånt som är orättvist och hopplöst att förstå.
Slås inte ned av vanmakt under färden
Gör nånting åt det – stå ej blott och titta på.

Var stolt och ödmjuk – bådadera
Låt hjärtats dörr jämt stå på glänt
Så sol och luft kan cirkulera
och vädra ut det som är skämt.

Men akta er mest för cynismen,
den kväver lust och växer ofta fast
Släpp aldrig in den , då finns risken
att ni får släpa jämt på denna tunga last

Snart kommer kärlek att uppfylla era väsen
Ge den stort rum och njut av denna kraft
Men känn efter först – var gärna lite kräsen
innan ni njuter sötman i dess saft

Stå stadigt upp, med fötterna på jorden
då är det liten risk för något fall
Låt tungan vara våg åt orden
Stå alltid för ditt ord – Stå pall!

I era ögon – själens klara spegel
finns självförtroende och hopp
Vad ni är vackra – låt ej modenyckers segel
förkväva stolthet för din egen kropp.

Läs varje dag – en snutt, om inte mera.
Låt ordens vingar sluta er i famn.
Bli aldrig stor och sluta fantisera
Lär allt om Himmel Hav och Land

Låt aldrig stressens klo er fånga,
allt har sin tid, sin egen stund
Dagarna blir aldrig nånsin långa
om du har roligt – klockan den är rund.

Vad mer vill jag ha sagt som gäller kvinnor?
Er framtid är i egna händer lagd!
Jag önskar att vi sedan blir väninnor –
en underbar och rolig pakt.

Jag önskar lycka till i Livet
Att Fria Starka ni ska gå
Jag finns hos er för alltid – det är givet
Jag älskar er SÅ, båda två

Från Mamma Gunnel 1992

Iphone 2012 1056

Om ni läser det här mamma och pappa, jag älskar er. Båda två. Tack för allt ni någonsin gjort för mig.

5 reaktioner på ”Från en förälder till en annan.

  1. Nu är det min tur att bli glansig i ögonen gumman. Blir så fantastiskt glad och hedrad över det du skriver. Ibland önskar man att man gjort andra vägval, valt andra strider eller kramats mer. Men det känns ändå som att vi vet var vi har varann. Kärlek till dig och din familj Bella!

    Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s