Det luggslitna pungdjuret.

Tävlingen jag bloggade om i förra inlägget gick ut på att man bland annat skulle dela med sig av minnet av en gammal favoritleksak. Jag hade en leksak som jag älskade sönder när jag var liten. Eller ja, om jag ska vara helt ärlig var det väl knappast kärlek som tog den av daga. Det var en likadan mullvad som den lilla pojken har i ”Rädda Joppe – Död eller levande”. Den var nopprig, ful, gammal och kräkig och jag vill minnas att hen hette typ ”Joppe”, vilket inte bara var fult utan också ett utmärkt tecken på bristande fantasti från min sida. Jag älskade hen högre än livet.

En dag i ett oövervakat ögonblick tog jag och min bästa kompis Tessan varsin papperssax och varsin orange BIC engångsrakhyvel och snaggade alla mina gosedjur, Joppe inkluderat, tills de såg ut som frusna kalkoner/luggslitna pungdjur. Vackra blev de då rakt inte då jag aldrig varit någon vidare stylist. Kort sagt kan man säga att kombinationen ”busig” och ”estetiskt halvretarderad” lätt leder till ett haveri om man vill frisera gosedjur. Vill minnas att vi hade något syfte med aktionen, typ att vi skulle använda pälsen som mat till mina barbiedockor (?). Mamma blev naturligtvis rasande och slängde hela min nakna gosedjurarsenal. Jag har aldrig i mitt liv skämts så mycket som jag gjorde den gången, och aldrig har jag heller sörjt något dött ting så mycket som jag sörjde mitt luggslitna roadkill till gosedjur.

Quick-bella

R.I.P Joppe.

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s