En tisdagnatt 00.55 i Kortedala

åh äntligen har hen slutat hosta
*lägger sig ned*
vad sött hen sover vad skönt det är
*ler mor*
fast hen är bra tyst
*lutar sig närmre*
*viskar* hallå
*viskar högre* lever du
*petar*
hallå bebisen
hallå vakna
*lyssnar efter andning*
*lyfter liten slapp arm*
hallå

[här någonstans dras slutsatsen att den sjuka bebisen nog är död och beslutet att försöka väcka bebis från de döda tas. bebis är naturligtvis inte död utan bara sovandes och blir mycket arg. modern får äta upp sin egen hatt och söva bebis medelst bröst. procedur upprepas med jämna mellanrum]

2 thoughts on “En tisdagnatt 00.55 i Kortedala

  1. Jämt önskar jag att jag slapp vara med om det över huvudtaget! Det är hemskt! Ett under att jag fortfarande står på benen!

    Gilla

Kommentera

Vänligen logga in med någon av dessa metoder för att lägga till din kommentar:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s